Tuppluraren talar ut
I min ungdoms dagar.. på den tiden jag bodde hemma.. påpekade jag mer än en gång att min Mamma uppvisade tydliga tecken på sinnesfrånvaro å mänskligt förfall.. som alltid.. alltid!.. ALLTID!!.. lyckades tuppa av så fort hon landade i soffan framför tv:n? Hon slocknade garanterat.. trots att filmen var hur spännande/rolig/actionladdad/whatever som helst!? Galna människan.
Men.. det var DÅ det. Som sagt. Nu däremot ser läget helt annorlunda ut. Nu ligger jag där själv å gäspar framför tv:n.. å försöker hänga med i handlingen.. fast mest från insidan av ögonlocken dårå. Jo just. Det är alltså inga små stunder av microsömn vi talar om nu. Snarare.. *ehh*.. macrosömn?
*skrattar å ruskar på huvet*
Såå.. även om jag nu inte ser alltför antik ut på utsidan än.. får det nog klassas som ett ålderstecken ändå.. å att jag numera uppnått en viss grad av inre mognad..
Tänker du själv somna till framför en film.. å vill ha en som räcker lääänge.. kan jag varmt rekommendera “Liftarens guide till galaxen”. Den var nämligen en stor besvikelse. Tror dom flesta.. eller i allafall många.. håller med som själva läst böckerna. Nu var jag visserligen väldigt skeptisk mot den redan innan jag såg den. Kändes som ett aningens hopplöst.. för att inte säja omöjligt projekt.. att försöka göra en filmatisering av nåt liknande. Men trodde kanske ändå inte att mina misstankar skulle följa som en röd tråd rakt igenom heeeela spektaklet. Där bedrog jag mej dock å det grundligaste.
Lyckades faktiskt traggla mej igenom filmen. Till slut. Men det tog närmare en vecka innan jag hade somnat mej klart igenom eländet.
