Främlingen
Det kom en man till mej sent en natt och knackade på. Höstmörkret vilade så tungt att jag knappt kunde ursilja några drag, mer än silhuetten som avtecknades mot himlen.
-Vem är du? undrade jag.
-Jag såg i fönstret att det lyste. Får jag komma in? frågade han.
-Visst, hörde jag mej själv säja, när jag försiktigt öppnade dörren som varit låst så länge. Tittade förbryllat på främlingen och tog ett steg åt sidan.
-Kliv på för all del, och ursäkta röran. Väntade ju inte främmande alls. Skyndade mej att släta till kjolen och drog undan ett par hårtestar som fallit ner i ansiket.
Borde ha reagerat redan här. Lyssnat efter varningssignaler. Sagt stopp. Men, nej. Det var redan för sent. Rösten lockade alldeles för mycket..
Kanske var det alldeles för sent på kvällen, så förnuftet hade hunnit gått och lagt sej redan. Kanske var det så skumt att jag inte såg hur ont det skulle göra när du gick igen. Kanske får jag aldrig veta. Men.. jag borde inte ha släppt in dej..
.. DET vet jag…..
080818 kl. 21:30
Det hela känns igen… Numera verkar min dörr ha gått i baklås.
080824 kl. 17:56
Jag har stulit dina ord o lagt på min blogg. går det ej bra är det bara att höra av dig så tar jag genast bort det! Lägger in länken så du kommer till det direkt
http://anonymabekannelser.blogg.se/2008/august/stulen.html#comment