~ Kv@stens Klotterpl@nk ~

Vore det inte för att grabbhalvorna mina fortfarande bor hemma.. så vete tusan om jag inte genast hade uppgraderat badrummet ett par snäpp med denna tjusiga (tvål)apparat! *skrattar*

Att man ska hålla händerna rena efter toalettbesök.. det vet ju alla. Men.. jag misstänker ändå att dom inte riktigt skulle uppskatta det lika mycket som jag antagligen skulle göra dårå..

“Hur mycket skulle jag ha kostat om jag vore till salu?”

Se där ja.. är visst värd mer än både bloggen å bilen sammanlagt. Inte illa! Kanske skulle slänga ut en annons på blocket å se om nån är intresserad? *skrattar* Används jag som hemmafru kanske jag kan klassas som hushållsnära tjänster å blir avdragsgill på kuppen oxå..

Vore nästan värt att testa!

Ujujuj vad tröttsamt att gå omkring så här kraftlös helt plötsligt. Blev visst helt matt å orkeslös när mina nya superkrafter togs ifrån mej så där “poff” bara. Orkar knappt tänka ut nåt att skriva om ens en gång. Men.. för att slippa gå helt tomma å hålögda härifrån.. kommer här en bild på nya fina vattenspridaren att titta på i allafall!

Har varit framme å försiktigt petat till den några gånger.. men den sitter då kvar där den ska. Så vem vet. Kanske jag ger mej på disken oxå.. så småningom. Ska “bara” spela lite Golf Solitaire på halvfart först. Men SEN så.. DÅ ska jag sätta en jäkla sprutt här?

[entusiast: någon som känner ett positivt intresse inför något]

Förra veckan höll ju Mamma på att förvandlas till nån sorts Stålkvinna med sin antenn i metall som helt plötsligt stack upp ur huvet. Slika underligheter är visst ärftliga.. för den här veckan var det visst min tur? Att förvandlas till Stålkvinnan alltså. Fast inte en sån med antenner.. utan en RIKTIG en! En med verkliga superkrafter?? Jojo. I den här släkten vet vi hur vi ska göra oss märkvärdiga minsann..

Blev så trött på att se allt jag rivit till här å fortfarande inte städat upp efter mej.. så jag hällde helt sonika ut mej som en tallrik fil över hela sängen å vilade en stund. Märkte inget särskilt då när jag vaknade till liv igen.. mer än att jag faktiskt var otroligt fylld med energi å hade fått en underlig lust att vilja ta itu med disken. Jojo. Redan där borde jag väl ha blivit misstänksam. Men icke då. Jag skuttade glatt ut i köket för att ta itu med alla husliga bestyr som pockade på inombords.

Stod helt sansat å plockade lite med disken.. å jag lovar.. jag nuddade bara kranen med lillfingret!? Knappt DET ens! Skulle bara lite yttepytteförsiktigt peta över den till vänstra sidan.. när den helt plötsligt bara lossnar.. å SWOOOSCH!!.. lixom bara FLYGER iväg en BRA bit bort??? Vattnet det sprutade precis överallt.. utom just ner i diskhon.

Huh?!? Vad fan hände? Har jag helt ovetandes blivit besatt när jag låg å sov?? Hur i allsin dar ska jag förklara det HÄR för vaktis??? Metallkranar är hårda. Människofingrar mjuka. Ingen normal människa kommer att tro på mej..

- “Hej vaktis. Kan du komma å fixa inredningen som jag haft sönder är du snäll? Men det är bäst du inte hälsar å tar i hand.. så håll dej undan å på säkert avstånd säjer jag dej bara. Annars kanske jag rycker armen av dej av misstag!”
- “Ehh.. okej? Vad har hänt då?”
- “Jaa. Jag är ett under av ren styrka å besitter övernaturliga krafter idag. Fråga kranen. Den sitter inte alls där den borde längre.. ändå nuddade jag den knappt! Säkert. När jag tänker efter så tror jag bara att jag tittade på den faktiskt.. å helt plötsligt så exploderade den å for iväg lixom. Kan du fixa det? Vattnet gör sej dessutom så mycket bättre i diskhon än på mej tycker jag.”
- “Jag kommer upp å kikar om en kvart. Kanske bäst du låter bli att se på mej oxå då. Bara för säkerhets skull.”

Nu visade det sej senare.. att mitt nya jag som ”TheLeanMeanKrankillerMachine” blev kortlivat. Mina nyvunna krafter var visst inte så övernaturliga som jag först trott. Enligt vaktis berodde missödet på rost.. inga superkrafter.. å var en vanlig företeelse i dessa gamla hus. Se där ja. Vips var alla nyvunna krafter borta.. å jag var åter mitt vanliga jag igen. Skönt! Kan jag krama om junior i massor när han kommer hem imorron igen.. utan å riskera att ungen går i bitar alldeles..

Fantasifulla små flickebarn med flinka klåfingrar får man se upp lite extra med. Dom hinner få mycket uträttat om man råkar vända ryggen till några sekunder. Det vet även min lillasyster nu..

Hennes lilla Klara 3½ år fick ett feminint infall att pudra näsan sin lite. Så här såg hon ut efteråt.. å enligt lillasyster ska hon ha yttrat:

- “Men hoppsan då? Det råkade visst komma lite puder på mina gråa strumpor..”