Klottrades ner onsdag 17 december 2008 kl. 07:13

Bit aldrig i bruna hus

onsdag 17 december 2008 07:13

Skrev ett lugnade besked igår om att.. “förståndet brukar växa ikapp kroppen.. till slut..”

Här pratade jag verkligen av egen erfarenhet. Men då nu.. “erfarenhet är den delen av tankeverksamheten som gör att man känner igen sitt misstag, när man upprepar det igen“.. så kan det alltså ta ett par gånger innan det sätter sej.. å man får nån riktig ordning på sitt ungdomliga agerande. Så gjorde det även för mej. Det minns jag nu. Hade gjort mitt allra bästa att förtränga eländet.. å lyckats riktigt bra med den föresatsen. Men när så Laila drog upp frågan igår.. “om vi aldrig hade gett oss på spektaklet att snickra ihop ett pepparkakshus?”.. ja då flöt sekelskiftesminnena upp till ytan igen.. å jag drog mej till minnes en annan otäck episod……. om just ett sånt där bakbygge!

Men kära jestanes.. *ler lite ansträngt åt minnet*

Det införskaffades sån där brun plastkorvsförpackad pepparmassa det året oxå.. då jag nu hade inspirerats av Allers julbilaga.. å därmed fått den otroligt briljanta idén att här skulle minsann uppföras ett riktigt pampigt pepparkaksslott! Eller om det nu var en kyrka? Strunt samma. Nåt stort å brunt byggnadsverk var det i allafall..

Konstruerade detta fabulösa å tålamodsprövande svartbygge tillsammans med min kära dotter/skata/ängel/snordyvel.. (som ju inte var så gammal på den tiden).. med mycken möda å stort besvär. Med betoning på MYCKEN. Sen KAN det möjligen vara så.. att även vid detta tillfälle bidrog ett par svordomar till att föra arbetet framåt.. *host*.. men dra på trissor så strålande elegant resultatet blev! Till slut. Av den deg som fanns kvar å inte hade hunnit bli uppäten..

Jag måste säja att vi ändå lyckades långt över förväntan. Vita bländande florsockerknutar å läckra takpannor av nonstop. Inget osmakligt Vittinge tegelfjant på vårat tak inte. Nänä. Här var det modern go(t)tisk stil som gällde! Ytterst smakfullt. Söta Fröken fick sej stränga order om att icke röra.. eller ens drista sej till att LUKTA på det rara kraftverket. Då så skulle det allt bli en knäpp på näbben! Så hon lovade.. dyrt å heligt.. på änglars vis.. att så skulle naturligtvis icke ske. Men.. säj den ängel som inte har svarta vingar i den åldern..

För senare framåt kvällningen kunde hon då rakt inte sova. Det lilla flickebarnet vände å vred på sej i sin säng.. av å an. Snurrade rastlöst omkring bland lakanen. Plågad av sina förhastade löften.. å vetskapen om allt det där bruna goda som bara stod där å väntade.. å väntade. Lixom bara väntade på henne å hennes små klåfingrar till smaklökar. Tänk om nån annan skulle hinna före.. å kanske äta upp allt medans hon låg å sov?? Till slut blev det för mycket för den lilla trasan. Är man nu född läckergom så är man. Så slutligen fick sej både ära å heder en ordentlig känga där bak. För dom flög då all världens väg båda två.. å landade i ett annat kvarter tror jag? Begär å förtappelse tog överhanden.. å hon bara MÅSTE kravla sej upp å undersöka hur det stod till med saken! Typ. Fast kanske mest med fingrarna då.. å di där små gaddarna. Så. Med fjäderlätta steg tassade den fallna lilla ängeln över golvet för att ingen skulle höra.. (flyga kunde hon då rakt inte.. då vingarna inte bara svartnat utan trillat av för länge sen).. å så styrdes kosan ut i köket. Rakt emot pepparkaksbygget..

Där stod det veritabla mästerverket. Med bomull som snö. Små tomtar i marsipan. Salta pinnar som staket. Vem kan väl motstå en sådan läcker munsbit?? Tjaa.. inte mitt lilla moraliska vrak i allafall. Neheppnej. Hon fällde glupskt upp truten på vid gavel.. å så sa det “GNAPP!” i den spritsade gaveln. Men.. det skulle hon inte ha gjort. Det visade sej vara ett misstag. Ett STORT misstag. Ett väldigt stockdumt ett. För först DÅ insåg hon vad det var som höll ihop hela huset egentligen……. SMÄLT SOCKER!?! Alltså.. varken speciellt mjukt eller gott. Vilket även skulle visa sej med all oönskvärd tydlighet på garnityret hennes efteråt….*sucka lite*

Dom två små grynen till framtänder som fanns.. hade bevisligen fått sej en ORDENTLIG tankeställare.. å ska vi säja.. en lite mera.. vågrätt position i tillvaron än tidigare? För dom pekade då därefter i samma riktning som näsan istället. Mycket vackert på min ära. Så efter denna tvärvetenskapliga upptäckt beslutade sej faktiskt Söta Fröken frivilligt för.. att aldrig mer bita i bruna hus. Tänk så kloka barn är.. ibland..

Vore ju synd å säja att ungen SÅG riktigt klok ut efteråt. Men hon BLEV då lite klokare på kuppen. Efterklok.

klickbar bild