Klottrades ner måndag 22 december 2008 kl. 15:43

Roten till det onda

måndag 22 december 2008 15:43

Sedärja! Nu går det både att bläddra runt i blogghelvetet å kommentera skiten igen. Tog sin lilla tid att komma på vad det var som felade den HÄR gången. Men.. nu har jag blivit en erfarenhet rikare.. å vet nödvändigheten av att ha en fullt fungerande .htaccess..

välanvänd viloplats

Den erfarenheten ska jag ta med mej till graven nu tänkte jag. Gräva ett stort dike i sängen.. å begrava mej under alla fjorton kuddarna. Farväl världen. Återkommer väl om jag nånsin får lust att kliva upp igen..

klickbar bild





Stor i truten

måndag 22 december 2008 09:23

För det mesta är det väldigt smidigt att susa omkring i ett litet fartvidunder. Aldrig några problem att hitta en parkering. Man får plats överallt. Största problemet brukar vara att hitta raketen igen.. var i allsin dar det nu var jag ställde ifrån mej lillfjanten nånstans?? Sånt kan jag hålla mej sysselsatt med ett bra tag ibland. Har tydligen utrustats med otroligt selektivt minne. Kan med lätthet hålla en shoppinglista på ett par kilometer uppskriven i huvet.. sjunga med i gamla texter som jag inte ens VILL kunna.. eller komma ihåg gamla telefonnummer som inte varit aktuella sen artonhundratalet. Mjodå. Sånt trams går bra att bläddra fram i minnesarkivet misann.. men fan inte vart jag ställde ifrån mej bilskrället för mindre än en timme sen!? Ohh noo! Då ska huvet läcka som ett såll..

Därför har jag utvecklat en viss förkärlek för Ica Maxis parkering. Där har nån snilleblixt skyltat sektionerna med olika djur.. så när man kliver ur bilen kan man gå å memorera halvhögt för sej själv: - “Kom ihåg att du är en gås.. kom ihåg att du är en gås..”

Fast nu var det inte DET jag skulle berätta om. Det där är ju nyheter som hör gårdagen till.. å sånt överlåter jag till gammelmedia att pyssla med. Tänkte istället upplysa om vilka allvarliga brister i funktionalitet min kropp uppvisar för tillfället. Delge omvärlden hur stor i truten jag gått å blivit på gamla dar! Japp. Gapade lite för mycket tydligen.. å då sa det.. “RITSCHRATSCHFILLIBOMBOMBOM!”.. ute i högra mungipan. Japp. Hela käften sprack upp i ett stort leende. Så nu sitter jag här å ser löjligt glad ut. Som om hela världen vore en enda stor pipleksak.. trots att jag surar å lätt kan hålla mej för skratt. Basattnivet. Skenet bedrar. Tro inte för en sekund att jag är lika glad som min kropp låter påskina! Så nu är det jag som kniper ihop truten tills jag självläkt.. å förhoppningsvis ser ut som folk igen..

Dynga!

klickbar bild