Men kära nån. Här vill det till att vara väldigt eftersatt med uppdateringar å utdrag ur mitt makalösa liv. Tänkte åtgärda det nu. Fast idag tänkte jag inte skriva om mej. Nepp. Börjar bli lite väl uttjatat vid det här laget tycker jag. Dessutom händer det aldrig nåt att skriva om! Så istället ska det bli en inblick i hur det står till med broderskapet mitt. Ja jösses..
Visst kan jag själv sväva iväg å komma ifrån ämnet alldeles ibland när jag sitter å snöar för mej själv. Bli lite verbalt vidlyftig så där.. å så. Men frågan är om inte släkten är värst ändå? Satt å bläddrade igenom gamla brev.. å detta är vad herrn i fråga hasplade ur sej då. För att göra en lång historia kort så.. det han ville ha sagt egentligen.. var alltså att jag borde lämna tillbaka ett par cdskivor jag lånade för ett tag sen.. eller kanske två.. *ehurmm* Okejrå.. det var väl för två straxar å en stund sen då. Typ. Hur som helst. Så här kan man istället uttrycka det om man vill göra en kort historia lång. Lyder som följer:
”En liten saga”
Det var en gång en lycklig familj i de södra delarna av Uppsala. De bodde i ett fyrfamiljshus i fyra rum och kök och hade en trevlig liten uteplats där de kunde sitta och grilla om sommaren. Familjen bestod av en stor och stark pappa, en snäll och vacker styvmor samt två ständigt leende små töser på 9 och 11 år. Alla levde de i harmoni och fullständig lycka. För att späda på lyckan väntade de tillökning till sommaren. I den vackra styvmoderns mage växte nämligen en liten krabat som skulle få se dagens ljus den 29 maj. Gud så gulligt.
Pappan var en atlet av sällan skådat slag och tillbringade en del av sin fritid med diverse racketsporter och var oftast mycket framgångsrik, även om han tog tävlingarna med en klackspark. Det är ju familjen som är viktigast och inte sporten. Styvmodern hade tidigare pysslat mycket med hästar och var en mästare på att rida. Sedan magen började växa var det dock bara pappan i familjen som fick dra nytta av hennes ridkonster. Hon spelade även en del innebandy och trampade på motionscykeln.
Barnen ägnade oftast sin fritid åt gymnastik, friidrott eller sina kompisar. Däremellan brukade de förkovra sig i den moderna konsten att spela på datorn. De hade mycket spel av alla de olika slag man kan tänka sig. Även pappan och styvmodern hade en del spel och andra nyttiga program. Som tur var hade familjen två datorer, så att alla kunde turas om att spela och pyssla på datorerna utan alltför stor trängsel.
Sedan hände det som inte fick hända - pappan och styvmodern gav sig iväg en vecka till Gran Canaria och pappans storasyster skulle då vara barnvakt. Detta i sig var ingen katastrof, då barnen och fastern kom mycket bra överens med varandra, och knaprade i sig chips och ostbågar så det stod härliga till. Katastrofen kom först flera veckor senare, då det uppdagades att faster hade lånat med sig en massa CD-skivor hem och helt glömt att lämna tillbaks dem!
Det som från början var en familj helt i balans, blev nu en familj i kaos. Vissa spel kunde nu bara spelas på en av datorerna och andra spel saknades, vilket gav upphov till gråt och tandagnisslan från de tidigare så söta små änglarna. Likt grymma furier slet nu barnen och de vuxna i varandra och frustrationen över saknaden av CD-skivorna gavs allt grövre uttryck. Följderna blev till slut så svåra så de passar sig inte ens för att skriva upp här, ty då skulle jag nog orsaka dig kollosala sömnsvårigheter.
Som tur är finns det ett botemedel till allt detta kaos - en lösning som kan få familjen att komma i balans igen. Det kan låta svårt men är faktiskt ganska enkelt - fastern behöver bara lämna tillbaka de lånade CD-skivorna…!! Barnen kan då spela sina spel igen och pappan kan använda sina program och alla blir nöjda och glada igen.
MVH
Pappan
Jupp japp å annat. Så där mycket kan det låta när bror min får luft ifrån nånstans.. å inte har vett att sätta punkt i tid.. *skrattar*
