Klottrades ner januari 2009

Saftmajan knorrar

fredag 30 januari 2009 23:16

Det bara å konstatera att hela min släkt ska in på dårhus! Haha!! Mellanknaset mitt vart ju väldans förtjust i sin mormors hemkokta saft. Så pass att tanten ställde sej å gjorde en ny laddning igen bara för hans skull.. å tog med sej på sin färd söderut. Men.. eftersom hon nu är lika felnavigerad som resten av släkten.. så hamnade den hemma hos min lillasyster istället för här?? Jojo. Där har den nu stått på hennes balkong….. ett tag. Idag damp det HÄR mailet ner i lådan från den där Trattkantar-Ellen:

Hemma hos mostern i Märsta
var sorgen av sorten den värsta
saften står kvar, efter flera dar
medan systerson dog utav tärsta

I ett kök uti norrländska Bhutan
Står mormor och rör uti grutan
Thimmy väntar på, att han saften ska få
men mor hans låt´en va´utan


Men herregud vilket folk jag är släkt med. Jag SKA komma å hämta den i helgen. Okej??

.. eller till veckan.. möjligen..

klickbar bild





Indrivningsbrev

torsdag 29 januari 2009 23:27

Men kära nån. Här vill det till att vara väldigt eftersatt med uppdateringar å utdrag ur mitt makalösa liv. Tänkte åtgärda det nu. Fast idag tänkte jag inte skriva om mej. Nepp. Börjar bli lite väl uttjatat vid det här laget tycker jag. Dessutom händer det aldrig nåt att skriva om! Så istället ska det bli en inblick i hur det står till med broderskapet mitt. Ja jösses..

Visst kan jag själv sväva iväg å komma ifrån ämnet alldeles ibland när jag sitter å snöar för mej själv. Bli lite verbalt vidlyftig så där.. å så. Men frågan är om inte släkten är värst ändå? Satt å bläddrade igenom gamla brev.. å detta är vad herrn i fråga hasplade ur sej då. För att göra en lång historia kort så.. det han ville ha sagt egentligen.. var alltså att jag borde lämna tillbaka ett par cdskivor jag lånade för ett tag sen.. eller kanske två.. *ehurmm* Okejrå.. det var väl för två straxar å en stund sen då. Typ. Hur som helst. Så här kan man istället uttrycka det om man vill göra en kort historia lång. Lyder som följer:


”En liten saga”

Det var en gång en lycklig familj i de södra delarna av Uppsala. De bodde i ett fyrfamiljshus i fyra rum och kök och hade en trevlig liten uteplats där de kunde sitta och grilla om sommaren. Familjen bestod av en stor och stark pappa, en snäll och vacker styvmor samt två ständigt leende små töser på 9 och 11 år. Alla levde de i harmoni och fullständig lycka. För att späda på lyckan väntade de tillökning till sommaren. I den vackra styvmoderns mage växte nämligen en liten krabat som skulle få se dagens ljus den 29 maj. Gud så gulligt.

Pappan var en atlet av sällan skådat slag och tillbringade en del av sin fritid med diverse racketsporter och var oftast mycket framgångsrik, även om han tog tävlingarna med en klackspark. Det är ju familjen som är viktigast och inte sporten. Styvmodern hade tidigare pysslat mycket med hästar och var en mästare på att rida. Sedan magen började växa var det dock bara pappan i familjen som fick dra nytta av hennes ridkonster. Hon spelade även en del innebandy och trampade på motionscykeln.

Barnen ägnade oftast sin fritid åt gymnastik, friidrott eller sina kompisar. Däremellan brukade de förkovra sig i den moderna konsten att spela på datorn. De hade mycket spel av alla de olika slag man kan tänka sig. Även pappan och styvmodern hade en del spel och andra nyttiga program. Som tur var hade familjen två datorer, så att alla kunde turas om att spela och pyssla på datorerna utan alltför stor trängsel.

Sedan hände det som inte fick hända - pappan och styvmodern gav sig iväg en vecka till Gran Canaria och pappans storasyster skulle då vara barnvakt. Detta i sig var ingen katastrof, då barnen och fastern kom mycket bra överens med varandra, och knaprade i sig chips och ostbågar så det stod härliga till. Katastrofen kom först flera veckor senare, då det uppdagades att faster hade lånat med sig en massa CD-skivor hem och helt glömt att lämna tillbaks dem!

Det som från början var en familj helt i balans, blev nu en familj i kaos. Vissa spel kunde nu bara spelas på en av datorerna och andra spel saknades, vilket gav upphov till gråt och tandagnisslan från de tidigare så söta små änglarna. Likt grymma furier slet nu barnen och de vuxna i varandra och frustrationen över saknaden av CD-skivorna gavs allt grövre uttryck. Följderna blev till slut så svåra så de passar sig inte ens för att skriva upp här, ty då skulle jag nog orsaka dig kollosala sömnsvårigheter.

Som tur är finns det ett botemedel till allt detta kaos - en lösning som kan få familjen att komma i balans igen. Det kan låta svårt men är faktiskt ganska enkelt - fastern behöver bara lämna tillbaka de lånade CD-skivorna…!! Barnen kan då spela sina spel igen och pappan kan använda sina program och alla blir nöjda och glada igen.

MVH
Pappan


Jupp japp å annat. Så där mycket kan det låta när bror min får luft ifrån nånstans.. å inte har vett att sätta punkt i tid.. *skrattar*

klickbar bild





Riktig skitunge

tisdag 27 januari 2009 18:15

Idag har det varit en riktig skitdag! I ordets rätta bemärkelse. Dom ringde från Kortids å berättade att mellanknaset mitt inte alls mådde bra längre. Hade varken ätit eller druckit på över ett dygn.. utan låg bara där å såg allmänt klen ut. Stackarn. Ville inte ens spela tv-spel.. å  är det illa ställt med den unge herrn. Verkligen. Så det blev till att rycka ut som en annan ambulerande Florence Nightingkvast för att ta hand om sjuklingen. I allafall för att forsla den klena trasan vidare till sjukstugan. Gav mej av hemifrån klockan 10 i morse.. å var inte hemma igen förrän 7½ timme senare. Herregud. Nästan så man ska vara frisk i dagens läge.. för att orka anlita den svenska sjukvården..

Dagen har alltså fördelats enligt följande tidsschema:

  • Hämta upp avkomman. Susa iväg till hospitalet. (45 minuter)
  • Leta efter en parkering på det där jäkla stället. (45 minuter)
  • Sitta i väntrummet i väntan på att det blev våran tur. (3 ½ timme)
  • Sitta inne på rum 314 i väntan på att undersökas av läkare. (45 minuter)
  • Vänta på att sköterskan skulle komma med meducinen. (45 minuter)
  • Att lösa själva problemet. (15 minuter)
  • Tippa av avkomman på kortids å åka hem igen. (45 minuter)


Tänker vara rumsren å inte gå in på några närmare detaljer. Men vi kan uttrycka det så här.. att han led av en rejäl förstoppning. Men det var innan sjukhusvistelsen det. Nu är det inte längre stopp i avloppet på ungen. Däremot är det stopp i toaletten på rum 314 på Akademiska Sjukhuset.. *skrattar*

klickbar bild





Det har blitt blitt

måndag 26 januari 2009 20:09

Kung Bore regerar visst i nån annan landsända för tillfället.. om han nu inte blivit avsatt å landsförvisad alldeles? Hoppas kan man ju alltid..

Här är det då blidväder för fulla muggar i allafall. Nästan så man skulle kunna tro att det är höst.. om det inte vore för resterna av den uppskottade snödrivan vid parkeringen som inte riktigt hunnit smälta bort än. Såg så inbjudande ut att t.o.m JAG vågade sticka näbben utanför dörren igår. Log hela vägen ner till affärn.. trots att det duggregnade lite. Men rinnande snö betyder plusgrader.. å mer än så behövs inte för att jag ska tycka vintern är ett behagligt ställe att befinna sej på! Några plusgrader till bara.. så slutar jag nog t.o.m att stå inne i vardagsrummet å andas på fönstren oxå.. för att rita fula gubbar åt den..

klickbar bild





Hårresande helg

söndag 25 januari 2009 04:52

Detta är första helgen det varit helt tomt på dvärgar här hemma sen i september nångång. Inte ens byrackan är kvar. Så vad gör jag då.. nu när inte en enda sån där mycket mindre människa finns inom vare sej syn- eller räckhåll på flera dar.. å det dessutom är helg? Passar jag snabbt på att supa mej lustigt lurig.. å susar ner på stan för att spana in lokala utbudet på köttmarknaden lite närmare? Packar kappsäcken å reser bort över helgen? Eller ringer hem nåt trevligt manligt sällskap att hämningslöst förlusta mej med? Ohh no. Inte jag inte. Nejdå. Här sitter jag. Alldeles ensam.. å trivs? Anser visst att mitt förnäma sällskap räcker alldeles utmärkt till för att roa mej kungligt en lördagkväll nu för tiden?? Jojo. Man kan snabbt konstatera att nöjeskontot har blivit en allt mindre betungande post i hushållsbudgeten här på gamla dar..

Fredagen sov jag bort. Mer eller mindre. Wohoo? Idag har jag inte varit mycket bättre heller. Pillade lite i äldsta skatans dumburk nu medans hon ändå inte är hemma. Skruvade bort en hårddisk.. å skruvade fast två andra. Gick in å duschade. Sen plockade jag fram kameran för å se hur det stod till med den egentligen. Men NU ville den visst vara med igen? Nu dög det minsann.. när det inte var lika kylslaget längre. Som då när jag skulle ta kort på bröllopet förra gången..

Passade på att maskera mej lite med det där kladdet som fyndades hos Yves Rocher för några månader sen. Så nu finns det bildbevis på att jag inte bara är len i sinnet som en persika.. utan även ser sån ut i nyllet! Mascaran fick klart godkänt oxå.. då den visade sej vara både klumpfri å lätthanterlig. Bra där. Det mesta verkade helt okej helt enkelt. Fotade mest med lilla kanonen idag.. (PowerShot s3:an). Provade även att ta några med blixt.. å även det blev helt okej? Inte mycket alls i fejan som glänste. Inte ens ögonen blev röda?? Liiite ljusa.. men klart godkända!

Så tyckte jag då. Ända till jag förstorade upp bilden.. å fick syn på den svarta saken som stack rakt ut ur durken. Mäh!? Vafan!? Vad var det där för en äcklig hårig sak som hade rotat sej inne i huvet? Efter att ha fortsatt att glo på kranen en stund till.. så bara växte å växte strået lixom. Såg nästan ut som han på tv-reklamen till slut.. han som går omkring med ett helt träd i plytet. Det är vid såna tillfällen man är glad att man har photoshop. Visserligen en äldre version som följde med på köpet av kamera en gång i tiden. Men den versionen var ny då.. å det var på den tiden en Canon PowerShot Pro 90 IS gick lös på närmare 15.000 riksdaler. Så. Den här bilden kunde ha varit riktigt hårresande. På fler än ett sätt. Men nu fick det räcka med att frillan är ute å fladdrar. Ni får bara se hur jag ser ut EFTER att hårstrået är avlägsnat ur bilden. Det är ändå borta nu på riktigt oxå. Med photoshop å pincett kan man lösa det mesta en lördagkväll..

hårresande


klickbar bild