~ Kv@stens Klotterpl@nk ~

Inte nog med att Anneli fyller år idag.. utan Christer har äntligen gjort henne till en ärbar kvinna efter deras femton år tillsammans. Grattis, grattis! Det var en födelsedagspresent som heter duga.. *ler* Det var även det allra sötaste lilla bröllop man kan tänka sej. Kan jag intyga.. eftersom jag var där. Men då min kamera tydligen är lika avogt inställd till kyla som vad jag är.. finns det knappt några bildbevis. Att stå utanför ett rådhus i snålblåst i närapå en halvtimme var fullt tillräckligt för att den skulle lämna in å tacka för sej. Hann i allafall ta nån bild utanför.. innan den käkade upp batterierna helt för att bli lämnad ifred:

~ Nygifta ~

Så nu har äldsta dvärgarna en riktig reservmamma!

Men det är nästan så jag blir aningens orolig här ändå. För det otäcka var att Anneli tröck ner brudbuketten i näven på mej rätt vad det var.. innan jag ens hann reagera.. bara för att hon skulle stå å pillra med nånting hon ansåg sej behöva använda båda händerna till:

-”Här. Håll!”, sa hon.. å innan jag visste ordet av stod jag där å höll i grönsakerna. Som en prunkande blomsterkvast. Ujujuj. Undrar om det verkligen räknas som att hon skulle ha kastat iväg den.. rakt i händerna på mej? Är det JAG som står på tur nu? Jäklarns!.. i såna fall. Då kanske jag får tillbaka den där “tuppstaken” fortare än jag blev av med den. Jag som äntligen lyckats hitta ett alldeles ypperligt tillfälle att tvinga på Christer den.. hahaha!! Den fick nämligen jag å Christer på den tiden VI gifte oss med varandra. Jaa.. för den som inte redan insett det.. så är det han den där gråhåriga herrn till vänster där.. *s*.. som är pappa till mina äldsta två dvärgar.

Bouppdelningen vid våran skilsmässa var nog lite annorlunda mot för hur det brukar gå till. Vi var väldigt generösa  mot varandra. Kämpade mest för att SLIPPA vissa saker. Typ:

Jag: - Här. Den här är jättedyr å fu.. *ehrm*..fin? Varsågod. Ta den du.

Christer: - Neeej men.. inte ska JAG ha den heller. Behåll den du istället!

Jag: - Passar dej. Du som kommer ifrån Dalarna. Äkta hantverk därifrån å allt.

Christer: - Må så vara. Men den kom från din släkt.. så den är allt din.

Osv.. osv..

Jag drog alltså det kortaste strået då.. å är den som har dragits med det där smidda konsthantverket ända fram tills NU. Men nu så är den tillbaka i Christers ägo istället! *skrattar* Så jäääklarns om tabben att jag nu i ett obevakat ögonblick råkade fånga brudbuketten.. är ett olycksbådande förebud om att jag får tillbaka eländet snart!

Postat 090110 kl 19:14 i 2009, Familjelivet | RSS 2.0 | Kommentera | Permalänk