~ Kv@stens Klotterpl@nk ~

Nu börjar jag bli svårslagen. Frågan är om supertetris ska få räknas som nåt lördagsnöje längre? Inte lätt att sätta nya rekord.. när jag nu har envisnats med att lägga beslag på alla höga poäng redan. Bah! Får väl nöja mej med att komma i fjärde hand idag då..

Dom glömde varna en på barnkunskapen förut.. å berätta vilka dom verkliga efterföljderna skulle bli. Det skulle ha visats bilder på hur ens hem ser ut EGENTLIGEN efter man nu har ynglat av sej.. istället för att bara dutta runt med en gullig docka. Den bytte man blöjor på.. sen skräpade den inte ner nåt mer..

Det här träsktrollet kom junior hem med idag. Jojo. Han hade karvat till underverket på slöjden.. sen fick JAG det som present?? Varför i allsin dar då?!.. kan man ju undra. Undrar även hur han kunde  kläcka ur sej att han “älskade mej” i samma mening!?? Känns inte riktigt som ord å handling går hand i hand här..

Mjodå. Jag SA tack! Gjorde jag. Eländet står framme till allmän beundran oxå.. *s*

“Torsdagen inställd p.g.a bristande intresse”

Den här bloggen har ju varit hopplöst eftersatt ett tag.. *host*.. eller tjutvå. Den som haft lite koll på almanackan uppe till vänster.. har ju sett att senare delen av mitt liv sett ut att mestadels bestå av en massa minnesluckor överallt? En så pass ihålig tillvaro kan ju lätt se alldeles för störande ut för en halvpedantisk Kvast. Speciellt när dom nu faktiskt har legat här halvt om halvt färdigskrivna.. antingen på datorn eller på små minnesalappar.. eller bara lagrade uppe i huvet. Jag har bara inte kommit mej för att skriva ner.. skriva klart.. å publicera helt enkelt? Nä.

Men som tur är finns det botemedel mot sådan slapphet. För WordPress har ju en ytterst användbar funktion i detta fall.. som gör att man inte bara kan schemalägga sitt liv å låssas sitta å skriva för fullt i framtiden.. trots att man är nån helt annanstans. Nä. Man kan även täppa till å fylla ut tomrummen som uppstod förr i tiden! Jomenjust. Tjoff tjoff ba.. så är blogguschlingen inte längre en sorglig ansamling med oskrivna blad. Så här ska man minsann inte alls vara så säker på att inläggen skrivs i rätt ordning inte.. å hamnar där dom ska NÄR dom ska! *s*

Visst hade det kunnat varit bekvämt att istället spara inläggen å arkiverat i nån mapp.. tills nästa period med skrivtorka gör sitt inträde. Men är man nu en petimeter så är man. Då ska det komma i kronologisk ordning även här i bloggen.. inte bara irl. Så. Vill man nu uppdatera sej lite går det alldeles utmärkt att bläddra sej bakåt hit till sidan fem. Den sjukligt uppmärksamme noterar antagligen oxå att det numera går att bläddra sej både hitåt å ditåt även här ovanför inläggen.. *peka uppåt*.. inte bara i underkant som förut.

Så. Det var allt jag hade att säja just nu. Återkommer säkert med fler uppdateringar vad det lider. Sen får vi väl se om det blir i dåtid.. nutid.. eller framtid.. *s*

I september var det bara tragiskt att se hur sommaren vände ryggen till.. å övergav vår sida av Moder Jord. Hur den nu själv fegt drog sej undan till varmare breddgrader.. för att överlåta till Fru Natura att hädanefter försöka klara sej själv. Lämnade henne kvar att försvarslöst famla i höstmörkret..

Naturligtvis hade hon ensam inte mycket att sätta emot i den så ojämna kampen mot Kung Bore. Han var henne övermäktig. Den isande kylan förlamade henne när han tog henne i sitt hårdhänta grepp. Hon kunde inget motstånd bjuda när han hånfullt slet av hennes vackra sommarskrud.. för att låta den falla till backen i trasor.

Så stod hon där.. naken.. när han intog henne. Vinden rasade. Himlen grät uppgivet. Men det var lönlöst. Han trängde sej ändå motbjudande in.. å våldförde sej på henne. Gång på gång.. under flera månaders tid. Inte förrän då.. när hon låg där livlös på marken å närapå tillintetgjord.. sökte han sej till andra jaktmarker. Tog han sitt Eviga Mörker å drog vidare..

Jo just. Så lät det visst inne i huvet mitt ikväll. Nån mer än jag som tycker sej kunna utläsa mellan raderna att jag inte är speciellt förtjust i vare sej hösten eller vintern? *skrattar*

Bladiga Klara!

Men.. det jag EGENTLIGEN satte mej här för att skriva.. innan alla dom där raderna här ovanför envisnades med att trilla ur tangentbordet.. var ju att i september var jag inte så där värst till mej i trasorna för höstens intrång. Snarare tvärtom. Sätter man sej å slår upp “höstdepression” i ett lexikon.. sitter det antagligen bara en illustrerande bild på mej där. Inget annat.. *övertygad* Men nu.. så här i vintermörkret.. framstår ändå hösten som en ganska sympatiskt ställe att befinna sej på. Speciellt när jag hittade den här bilden på Syster Trattkantar-Ellens lilla avkomma som jag lekte lite med å gav en gulllig ram. Den ungen kan ju få en att le vilken årstid som helst!