~ Kv@stens Klotterpl@nk ~

Idag var en bra dag. En glad dag! Var lika fint väder som i lördags när jag åkte ner till AF å fick träffa min otroligt trevliga handläggare där. Lika fint var det när jag kom hem oxå.. så det var som gjort att landa akterkastellet i solstolen en stund. Hann läsa ut hela Rödluvan av Unni Lindell. Fast med öronen dårå. Som vanligt. Var en mycket mordisk historia.. med tre märkliga systrar som misstänkta. Karlar i deras närhet dog som flugor. Men jag undrar om jag inte råkade slumra till just när det var som mest spännande??.. för helt plötsligt var det en helt annan syster som var skyldig till alla mannamord..

Men.. jag kan väl säja så HÄR då.. att berättelsen var antagligen inte alls lika ologisk som jag nu uppfattade det på slutet.. *harkel*.. å att det som jag faktiskt hörde å fick nån ordentlig ordning på.. (både innan det tillfälliga avbrottet å på slutet).. var då klart läsvärt!

När jag så slutligen masade mej in.. hade jag en sån där nära-döden-upplevelse. Eller fick bevittna en sådan rättare sagt. På nära håll. För inne i köket låg den tidigare så spänstiga gullrankan som fastklistrad direkt på fönsterbrädan.. å pustade endast svagt. Den hade minsann ingen “glad dag” den inte. Uppskattade definitivt inte det fina vädret i samma utsträckning som jag gjorde. Hörde så hur den drog sin sista suck.. å låg sedan helt stilla. Livlös.

Men mot alla odds så GICK det faktiskt att återuppliva grönsaken. Otroligt nog? Gav den lite konstgjord bevattning.. å efter bara nån timme hade den ryckt upp sej så rejält att den faktiskt släppt taget om underlaget igen. Så nu går jag runt här å känner mej otroligt helig.. då jag tydligen kan återuppväcka fler saker från det döda.. inte bara bloggen! Coolt.

Lite övernaturliga krafter kan säkert komma väl till pass nu när det är dags att rätta sej i ledet.. å ställa sej till arbetsmarknades förfogande igen. Undrar hur många potentiella arbetsgivare som nappar direkt om jag skriver DET i en ansökan? *s*

“Det som göms i snö.. kommer upp i tö”.. heter det ju.. å ta mej tusan stämde det inte alldeles utmärkt även på min gamla Baden-Baden! YeszZZ!!

Låg ute i solstolen i flera timmar idag. Visserligen både påklädd å invirad i täcket upp till halsmandlarna.. eftersom det nu envisnades med att blåsa snorkallt. Men ändå. När man hittar mej utomhus frivilligt så är det ändå ett säkert vårtecken.. å betyder att sommaren faktiskt är på väg! Så. Nu vet ni hur det ligger till. Eller åtminstonde hur JAG ligger till. Den som inte har ställt om klockan till sommartid än.. kan alltså lugnt göra det nu. Skulle nu nån vilja ha tag på mej.. är det alltså ute på balkongen man ska leta hädanefter. I allafall soliga vardagar mellan klockan 9-17.

Är ju lite drygt att läsa när man har solen i ögonen. Men som tur är störs inte öronen av detta.. så jag passade på att lyssna igenom Mossvikenfruar av Emma Hamberg.. som jag lånade av Mamma förut. Så vi får väl se hur länge det dröjer nu då innan nån ipredgalning kommer å tar mej i örat.. å drar mej inför rätta. Eller åtminstonde hotar att stämma mej. Att vara så fräck å låna en talbok av bekanta eller biblioteket som man tjuvläser utan att betala för sej.. faller säkert inte i god jord hos dessa dårar heller. Menar.. jag hade ju lika gärna kunnat ladda hem den på internätet. OLAGLIGT! Huh. Hemska människa.

För övrigt var det en både välskriven å gullig historia som det var klart värt att slösa lite tid på. Så jag gör gärna reklam för Emmas bok här i bloggen. En helt obetalt produktplacering dock.. så skatteverket behöver inte bekymra sej för att det här är nån skumraskaffär!

Så. Det var vad jag ville ha sagt idag.

Förra lördagen skvättade prällen vigvatten på syrrans senaste tillskott i familjen. Så nu heter det lilla människobarnet Elias. På riktigt! Blöt blev han som han skulle.. så nu ska han väl växa ordentligt. En snara om halsen på sej med kors på fick han oxå.. å ska även vara beskyddad från allehanda sattyg. Bevattnad å beströdd med juveler blev han i allafall.

Fint var det att se.. å ännu vackrare lät det när lillebrors näst äldsta avkomma gav hals. Gud vilken sångfågel den söta fröken är! Hon gjorde sej riktigt bra där hon stod halvvägs uppe till himmelen.. å försökte överrösta orgeltramparen som satt bredvid. Tyvärr kom hennes röst inte alls till sin rätt när den blev filmad med min digitalkamera. Så vi får väl se om det läggs upp nåt litet smakprov här så småningom? Dessutom antar jag att jag lär fråga näktergalen om lov först. Visserligen är jag bra mycket större å starkare.. så skulle jag behöva gå till handgripligheter får jag säkert som jag vill. Men det sparar jag ett tag till.. som en sista utväg dårå.. *s*

Placerar ett bildbevis på det numera kristnade lilla underverket här så länge istället. Eller fadderbarnet som han får heta nu. För han har inte bara lagt sej till med en gudfar.. utan två! Den till vänster är min lillebror.. den till höger.. *ehum*.. nån.. annan? En kamrat till faderskapet åt lilleman är det då. Bara det att namnet har råkat trilla ur huvet för tillfället.

~ Lillebror ~ Lilleman ~ Lillenånannan ~

Sen tänkte jag även lägga in en tjusig bild på syrran. Men det blev inget av med det. Det där magra spektaklet tyckte det var onödigt att visa hur hon lyckats trotsa alla naturlagar som finns.. genom att pressa huvet mot halsen med sån styrka.. att en väl utvecklad dubbelhaka formades där emellan. Haha!! Försökte lirka lite genom att upplysa henne om att.. “det kan säkert vara väldigt bra att ha två hakor.. ifall man nu skulle råka tappa den ena!” .. men nääärå. Det hjälpte icke. Hon fortsatte vara vrång.. å ville inte alls lyssna på det örat..*skrattar* Så jag slänger in ytterligare en bild på lillfjutten istället.

Men se så glad gossen är över att få vara hos sin gudfar?

Jag är en periodare. Åtminstonde vad gäller mitt klottrande. Det har tagit sej märkbara uttryck i den här bloggen.. som har fått föra en väldigt tynande tillvaro den senaste tiden. Har endast fått konstgjord andning emellanåt i form av nåt enstaka inlägg.. så pass att den inte kollapsat alldeles. Men sen har det inte blivit så mycket mer? Så utåt sett kan det säkerligen både ha verkat å sett ut som om den gått å självdött alldeles..

Men icke! Man skall icke döma hunden efter håren. Ej heller bloggen efter vad som synes stå i den. Det kan finnas mycket under ytan som inte visar sej utåt. Den har alltså endast legat i träda. Varit skendöd. Så den som börjat fira hädangången genom att sprätta upp gravölen redan nu.. har allt tagit ut glädjen lite i förskott! För likt Jesus har den/vi nu återuppstått. Lite svagare på benen. Inte vid fullt lika gott mod. Men fortfarande vid liv!

Kanske går jag snäppet längre än den där andra heligheten oxå.. å håller bloggskrället i liv mycket längre än fyrtio dagar innan den slutligen förpassas till den eviga blogghimlen. Risken finns. Så gå å lägg era öl i kylen igen.

Halleluja!