~ Kv@stens Klotterpl@nk ~

Vissa perioder känns ibland onödigt dryga. Eller helt onödiga att behöva genomlida över huvud taget. Helt fräckt tar dom upp ens tid utan att ens be om lov först. Bah! Känns även väldigt orättvist att man inte riktigt kan ge igen på dessa uschliga DagarFrånHelvetet som bara kliver på å behandlar en som skit. För.. visst vore det bra skönt att kunna ge dagjeeevulen en spark rakt i mellangärdet.. rulla den i grus.. binda en kvarnsten runt halsen på den.. å tippa ner den i närmaste bråddjup så man slapp se den igen? Jo. Det vore det juh..

Men nu är jag ju inte den våldsamma typen direkt.. även om ovanstående lätt kanske kan ge ett annat intryck.. *s* Att veva i tomma luften ger inte så mycket heller. Sånt överlåter jag hellre åt Don Quiote å liknande figurer.

Såå.. för egen del så föredrar jag nog att ta ut det känslomässigt istället. Att det sen råkar finnas andra som har det mycket värre är då INGET som helst hinder för att dra ner mungiporna i botten. Det kommer det alltid att göra.. å det gör inte MIN dag ett dugg bättre för det! Pffft. Nä. Här gäller det att lätta på trycket å rensa upp i det egna systemet.

Ett välbeprövat tips är att helt sonika att hälla ut sej på sängen å fullkomligt vältra sej i självömkan. Slå på kudden.. kanske sparka lite med benen till det.. å sen bara låta tårarna spruta ur ansiktet. Som grädde på Tycka-Synd-Om-Sej-Själv-Moset kan man gärna sätta på bästa depparlåten oxå. För att göra scenariot fullständigt lixom. Bara att vrida på kranen.. å förbanna livet som inte alls är nån rolig plats att vara på för tillfället. Skrika hedniska ramsor. Ge sej hän åt all ilska å frustration.. *skrattar* Efter en halvtimme eller så brukar benen hålla att stå på.. å man kan åter resa sej igen å möta världen lite lugnare å mer resonlig än innan.

Fast nu ska jag gå å lägga mej. Men imorron ska jag stå på benen hela dan.

Det finns en anledning till varför vissa ställen kallas för storstadsdjungel. En väldigt bra en. För man ska inte tro att man klarar sej från allt vad djurliv heter.. bara för att man råkar ha bosatt sej inne i stan inte. Uppsala är väldigt generöst på den punkten.. å bjuder på en varierad artrikedom. Fyllkajan t.ex. är vanligt förekommande i dom södra stadsdelarna. Knäppgöken en annan. Bara för att nämna några..

Men det finns fyrfota galenpannor där oxå! Var inte många millimetrar ifrån att jag fick en ny kylarprydnad på huven för ett par dar sen.. när jag susade ner till Gottsunda för att hämta hem ytterligare några Bennohyllor. Helt plötsligt kastade det sej upp en sån där blindbock ur diket. Mitt framför raketen min! Men som tur är fungerar bromspedalen minst lika bra som gaspedalen.. så den slipper kalla sej för Deerhunter hädanefter. Den får fortsätta heta Rainman istället. Bad ju exet tvätta av den lite när han fick låna den igår.. så gissa vart i landet det regnar å haglar nånstans nu då?

Jo just.

.. att man tänker tillbaka lite för mycket på nätterna..

Inxs on 6Lyrics.com

Om man tittar på en karta ser avståndet ibland ut att vara bara några futtiga cm emellan olika städer. Ungefär så ser min mormor på världen.. väldigt ofta..

*telefonen ringer*

Mormor: - Hej. Har lite saker här du ska få ta med upp till mamma när du åker.
Tveksam släkting: - Ehh.. va? Jag skulle upp till KRAMFORS sa jag. Inte Borlänge.
Mormor: - Ja men det blir alldeles utmärkt. Det är ju lix på vägen.
Tveksam släkting: - Men….. neeej? Det blir ju en omväg på nästan 20 mil??
Tveksam släkting: - Vaddå.. “lix på vägen”.. på vilken karta då??
Mormor: - Bra. Då säjer vi så då!
Tveksam släkting: - Men snälla rara.. räcker det inte med 42 mil.. tar nog tid att åk..
Mormor: - Då ses vi på söndag! Kör försiktigt. Hej hej!

*klick*

Så kan alltså ett helt autentiskt samtal med det där dövörat låta..

Mormor min bor i Borlänge. Där säljs det ibland tvapparater. Tvapparater som ibland säjer.. “fliiirrp.. fliiiiiirp…. POFF!”.. å sen dör dom. När man då är så åldersstigen som tantskrället i fråga är.. är det lätt att bli lite förvirrad när en så pass nära anhörig går bort. Med den inre gps:en i olag kan man lätt tappa den geografiska fattningen alldeles.. å faktiskt få för sej att barnbarnet som bor nere i UPPSALA?.. borde få sej i uppdrag att leta efter en mer användarvänlig apparat? En med rörliga bilder i. Jo. För hon har ju tillgång till det där fyndiga internätet. Bara 17 mil söderut?

Just precis. För så fungerar gamla hjärnor.. när dom slutar fungera. Så det var bara att börja leta. Vet inte hur många mil jag hann avverka i cyberrymden innan jag slutligen surfade rakt på ett fynd inne på Blocket. Annonsen hade precis lagts ut.. å underverket fanns till salu bara några hundra meter från mormor!? Tjohoo! Kastar mej handlöst på luren å ringer upp nästnäst äldsta morbrorn.. d.v.s tantens fjärde barn i ordningen.. som BOR i Borlänge.. å dessutom har tillgång till både INTERNET & TELEFON!!

Bära tv kan han oxå. Skyfflade alltså raskt över ärendet på den delen av släkten istället. Så. Nu får vi hålla tumme att fyndburken fanns kvar.

Själv ska jag se om det inte finns gamla datordelar kvar att skruva ihop en surfburk åt tanten. Tycker det skulle kunna bli en alldeles ypperlig present i sommar när hon fyller 80 år. Kan hon leta själv nästa gång.. *s* Fast först ska jag ge mej ut på Blocket igen.. å se om det finns nån som har en fungerande avståndsbedömning till salu? Har jag tur så. Brukar ju gå att hitta dom mest underliga saker ibland..

Okej att jag ville det skulle sluta regna. Det ville jag visst det. Väldigt gärna. Men det här börjar nästan få ett löjes skimmer över sej. Nu HAGLAR det för fullt där ute istället!!?!?

Det var då väl själve f.. !!

Bäst jag håller truten hädanefter. Annars har vi snart drivis på Uppsalas gator..