Ett steg närmare döden
Min kropp å jag står inte på god fot med varandra längre. Vänsterfoten vill ta livet av mej!? Herregud..
Brukar ta sats när jag ska upp ur sängen. Lixom kasta hela kroppen åt sidan.. å samtidigt svinga iväg benen över sängkanten i en enda graciös rörelse. Snabbt. Smidigt. Elegant.
Men.. imorse ville det sej annorlunda. Då snörde den där mordiska benbiten in sej i täcket. Mitt i uppstigandet tog det tvärstopp. Överkroppen var redan halvvägs ur sängen. Men det fanns inget att stödja den på.. för benen låg fortfarande kvar i sänghalmen å sprattlade. Så. Istället för att landa stående som förväntat.. dök jag hastigt med näbben före i golvet..
- Aj??
Ett par timmar senare letar den där snubbeltråden sej in under mattkanten i köket så jag far framstupa.. igen!?
- AJ. SOM FAN!!
Nu ska jag åka å handla.. hade jag tänkt. Är väl lika bra att jag kastar mej utför trappen direkt antar jag. Ska ju tydligen slå ihjäl mej idag ändå så..
111003 kl. 14:09
Int går det att ta död på dej väl? En från Svanö håller ju huvet ovanför vattenytan ju.