Kategori ‘2005’

Väl bevandrad

söndag 16 oktober 2005 07:31

Det finns ett ställe där mina tankar tycker om att vara
Jag vandrar omkring där i långa stunder.. dagligen

Och kvällsligen

Även nattligen

Morgonligen ligger jag å sover.. då vandrar jag inte alls
Mer än i drömmarna. Men det minns jag ju knappt..?
Då är det roligare att dagdrömma
Bara låta tankarna löpa fritt

Det är ett fasligt spring på mej.. när jag tänker efter..

..å det gör jag ju!

Dygnet runt..


Min minneslund. Fyra sekler stort.. så det är lätt att förirra sej
Finns inga raka spår. Ingen vägskylt som leder en rätt
Men jag hittar oftast ändå
Har ju varit här förr.. många gånger..


Det finns ett ställe dit jag alltid går. Dit mina tankar alltid vandrar
Mitt Ingemansland. Mitt Samarkand. Mitt Happy Place

Lyckliga Gatan

Ett smultronställe bland alla irrgångar..

Där finns inga vägar som bär framåt
Inga sidospår. Inga genvägar
Bara en bakväg. Bakåt.
Man måste backa tillbaka för att komma vidare

Men det är skönt för själen att vila där en stund
Den vackraste återvändsgränd av alla..

.. för där finns Du

Minnet av Dej gör resan värd besväret


Så jag går gärna dit.. trots att det skaver i både fötter och hjärta
En lång promenad om dagen är ju bra för hälsan!

Vad gör lite sveda och värk.. om man nu håller sej sund och frisk?

Idag tog jag med mej Glädjen som sällskap på vägen
Det var trevligt att ha någon att prata gamla minnen med..


____)/_______)/___ _____\(_______)/_______)/____ ____\(____
¯¯¯¯/(¯¯¯¯¯¯¯/(¯¯¯ ¯¯¯¯¯)\¯¯¯¯¯¯¯/(¯¯¯¯¯¯¯/(¯¯¯¯ ¯¯¯¯)\¯¯¯¯


*ehm*.. jaa.. det här var tydligen vad jag ville ha sagt ikväll..? *skratt*
Nu har hjärtat fått sagt sitt.. dags att lyssna på hjärnan som omväxling.
Sitter å gäspar ideligen.. borde rimligtvis betyda nåt. Sängdags månne?
Jopp. Så får det bli.. man blir trött av att kuta runt på det här viset..

G’natt världen!

Orubbligt beslut

torsdag 13 oktober 2005 04:14

Brev till taxeringsmyndigheten:

“Har nu läst era prospekt, samt beslutat mej för att inte gå med i eran förening. Så vänligen skicka inte fler papper till mig, tack. Jag vill inte ha dem. Har noggrant övervägt alla för- och nackdelar, men beslutet står fast. Vill således inte ha mer med er att göra, varken nu eller i fortsättningen”

MVH Kvastsaken


Bara några veckor kvar nu tills jag fyller fyrtio år.. tjohoo.. eller nåt? Återstår bara att se om jag ens får vara med själv å uppleva den dagen?? Någon har just gett mig en duschradio.. så där lite i förskott. Tack så mycket!! Vill man verkligen ha musik i duschen!? Antar det inte finns nåt bättre ställe att dansa på.. än en snorhal yta alldeles bredvid en glasdörr..


[note toself:] kolla upp förmånstagare på mina livförsäkringar.. [slut note]

Den totala tystnaden

onsdag 14 september 2005 23:20

Semester. Tre veckor har redan passerat. Har hällt ut mej som en tallrik fil över hela solsängen. Men trots att universums alla solstrålar hittat ner till just mej idag.. knottrar sej skinnet och jag ryser till. Saknaden gör sej åter påmind. Behovet av mänsklig värme och närhet är påtagligt.. även på utsidan nu. Rysningarna letar sej ner längs båda armarna.. och får huden att likna treans sandpapper. Usch..

Kramar. Närhet. Kärlek.

Denna mentala istid hotar att djupfrysa mej alldeles snart. För tid och evighet. Måste få känna hur värmen från dina händer får mej att tina upp igen. Hur du smeker huden slät igen med dina livslinjer och merkuriusberg. Så där hett. Passionerat. Kärleksfullt. Så där som förr..

Kisar lite mot solen när jag reser mej upp och går mot altandörren..

- Du.. kan du inte komma hit å kramas med mej istället? Jag hör hur orden formas i mitt huvud och börjar leta sej ut. Vill ju så gärna. Kliver över tröskeln och öppnar munnen för att säja något.. men stannar upp och fryser till redan efter bara några få steg. Ser hur din ryggtavla lyser som en stoppskylt. Som vanligt. Du har hörlurarna på dej. Som vanligt. Som för att säja: - “Hit, men inte längre. Låt mej vara. Jag vill ägna ALL min lediga tid åt något BETYDLIGT roligare än du”.

Allt är som vanligt.


Så jag förblir tyst. Skulle kunna nudda dej om jag bara sträckte ut armen en liten bit till. Men nej. Istället drar jag den tillbaka och stänger munnen. Inte minsta lilla vokal eller konsonant kan ta sej förbi den väl igenmurade amorbågen. Dom som nyss hade så bråttom att få komma ut och göra sej hörda.. skyndar nu istället förbi både tunga å svalg.. kastar sej handlöst ner i mörkret.. förbi struphuvudet.. å fastnar slutligen nånstans i smärtsam närhet av i maggropen.

Ekot dör sakta ut… så blir det åter tyst inombords..


Jag vänder mej om och går mot altandörren igen. Måtte solen vara kvar. Behöver ju värme så innerligt väl.. innan jag fryser till is alldeles…

Ett velocipediskt jämmerverk

måndag 5 september 2005 21:05

Antar jag börjar bli gamm.. *ehurm*.. vuxen? Eller.. jag har väl i allafall uppnått så pass aktningsvärd ålder att jag kan komma på mej själv både nu å då med att sitta å tänka tillbaka på hur det var förr. Då.. på den där stenåldern.. när jag bara var en ynka liten fusklapp.. å bodde några mil utanför Kramfors. Jajjamen. Det dära 70-talet är alltså inte bara nåt dom hittat på för att göra det krångligt i historieböckerna. Det fanns faktiskt.. på RIKTIGT.. å jag är faktiskt så pass.. vuxen.. att jag upplevt det IRL! Coolt va!? (som min lilla åttaåring skulle ha sagt) .. =o)


Drar mej till minnes en otäck liten episod……

.. om…… cyklar.. *rysa*

 

Dom dyker upp.. när som helst.. som från ingenstans.. bakom vilket gathörn som helst. Dom finns runtomkring oss i alla tänkbara former. Allt ifrån den där Terminatorvarianten med kruskadäck.. som tar sej fram överallt.. ÖVER.. allt. Trottoarkanter. Gamla tanter. Små barn. U name it. Inget är för stort eller för litet. Inget hindrar deras våldsamma framfart. Inte ens det där tunna uschliga racerutförandet.. med smal nedrans sadel som skaver in i skrevet alldeles på folk. Eftertraktade byten.. alla högvilt på svarta marknaden. Cyklar.. tingestar som cykeltjyvar vill ha..

Men tro nu inte det var bättre förr! Nejdå. Snatteri är inte nåt modernt påfund. Det har funnits i alla tider. Är inte bara Uppsala som är cykeltjuvarnas Eldorado inte.. ty redan i min norrländska barndom inträffade mitt allra första möte med dessa laglösa varelser. Fast i singular. Bestämd form.

 

Det var sent en lördagnatt. Faktiskt så pass sent.. att det hade hunnit bli väldigt tidigt igen.. å egentligen var söndag. Hörde plötsligt hur det skramlade till runt husknuten. Kanske inte det allra mest skrämmande ljud.. (lät ju inte som om den dära drösen med älgar som alltid stod å häckade i dungen på andra sidan huset vareviga morron hade tagit sej upp på trappen direkt.. utan snarare som.. tjaaa.. som metall ungefär?.. å…. grus??).. *eöhh?*.. men i allafall. I en liten by med tre grannhus så VET man hur det ska låta på nätterna.. vad som är naturliga ljud å inte.. (d.v.s det ska inte vara några ljud ALLS .. förutom skallret från glasrutorna när en timmerbil dundrar förbi).. å det här var INTE ett sådant läte! *tvärsäker*

Nyfikenheten drog både mej ur sängen å gardinerna åt sidan nästan samtidigt. Lutade mej framåt för att bättre kunna se ut genom fönstret från övervåningen där jag befann mej. Lyckades trots detta eviga mörker.. å kommunens nitiska energibesparingar.. skönja hur en suddig figur vinglade iväg i natten med siktet inställt mot Hammarsbron..

“Jahaja. Han har varit på Strömmen å kalasat på äkta norrländskt vis”.. tänkte jag i mitt stilla sinne.. efter att ha iakttagit hur vingelpettern varit farligt nära dikeskanten på den.. VÄNSTRA!?.. sidan av vägen.. för sisådär femte gången..

Men.. vänta lite här nu? Nåt stämde inte riktigt.. för.. den där ryggtavlan satt inte bara på fyllkajan i fråga.. utan även på.. min…. CYKEL!?? Va? Det är inte sant? En cykeltjuv HÄR? Mitt ute i ingenstans!? Bara så där?? HUh?! HURRAAAAA!!! Cykelfan var borta!? Eller??

*gnuggade ögat å kikade en gång till för att se så jag inte drömde*

Mjodå. Där for den. Sakta å inte speciellt trafiksäkert alls. Men ändock. Stod kvar bakom gardinen å såg hur eländet försvann långt bort i trekilometershorisonten. Äntligen! Det FANNS visst en gud trots allt!? (Han skapade visserligen Kramfors den tokfan.. men som kompensation skapade han tjyvårackarpack oxå.. såå.. det jämnar väl ut sej lite?) Yesszzzzzzzzz!!!!!

*dansade runt i euforiskt lyckorus*

Kan tillägga så här i efterhand.. (ifall föräldrarskapet får syn på detta nångång) att våran hunds vaktinstinkter var det då VERKLIGEN inget fel på! Det var mest bara jag som i rena glädjeyran.. *ehurm*.. “råkade” glömma bort att skicka ut henne på jakt efter den lömska cykelknyckaren helt enkelt? (Läs: inte ansåg det nödvändigt) Hon var annars en YTTERST plikttrogen väktare.. å hade gladeligen satt sina käppar i hjulet.. (eller snarare satt sina KÄFTAR i hjulet i det här fallet) Men vi lät honom löpa med sitt byte. Eller vingla på. Med min cykel då. Hejåhå.

Eller.. cykel å cykel förresten? Beror nog mest på hur man definierar en sådan. Känns som ordet verkligen inte ligger rätt i munnen när jag tänker tillbaka på denna helvetesmaskin.. så här är det nog läge för en rättelse av stora format. Återkommer strax.

[här följer en kort paus för att konsultera bättre vetande.. så passa på att kuta in på toaletten eller hämta kaffet]

…….

[slut paus]

Mjodå. I Svenska Akademiens Ordlista hittar man det mesta man inte hittar i huvet. Så även detta. En cykel är något av följande:

1. Ring, krets, kretsformig bana, kretslopp (nope.. inte den.. stryk över)
2. Fortskaffningsmedel. En mekanisk inrättning med vanligtvis två hjul, som sättas i rörelse medelst trampning af deli åkande själf.. (å neeej.. jag HAR inte stavat fel här.. det STÅR faktiskt så!)

.. mäh?? INGET alternativ stämmer ju på den där saken jag hade?! *ögnar igenom*

Humm.. få se här nu.. “FORTskaffningsmedel”.. “sättas i rörelse”.. “af deli”.. ehh? Nää.. jag ger upp. Uppenbarligen hade då tillverkaren av mitt lilla tekniska underverk aldrig nånsin slagit i ett lexikon.. än mindre hört talas om att få “susa fram i vindens hastighet”.. å följdaktligen missat grovt på ett par väsentliga punkter där. För den där “af deli” som tydligen var den enda som kunde få nån sprutt på ekipaget följde då inte med på köpet.. å FORTskaffningsmedel KAN det då bara inte få heta.. när man nu förflyttar sej med en genomsnittshastighet på 0,00002km/tim?? Föön.. när sniglarna joggar förbi en på sidanom är det inte roligt längre…. eller nåt allvarligt fel på utväxlingen..

Fartvidunder har fått en helt annan innebörd här..

Så. Minicyklar är komna ur helvetet helt enkelt. Det går inte att cykla på dom.. *veta* Visserligen hade den oootroligt snygg färg..det skall medges! Var ju enbart därför jag ville ha den en gång i tiden. Behövde inte ens provcykla utan visste genast att DEN ville jag HA! Ljust kopparfärgad.. så vacker så att titta på.. *sucka estetiskt*

Jaa.. så var det ju ooootroligt praktiskt att den gick att fälla ihop på mitten oxå! Man vred runt en liten spak där på mitten bara.. å VOILA!!.. då fick den så där automagiskt plats i bagageluckan på bilen. Visst. Det gick visserligen fortfarande inte att ta sej åt nåt håll på fanskapet.. för guudiskruven så erbarmligt trögtrampat eländet var.. *uhhrgh*. Meeen.. den var ju behändig att ta med sej på resor.. *ehm*.. å en sån MÅSTE man ju bara ha….. eller hur?

Att ta sej fram på den sittandes var det inte ens tal om. Men fatta! Två växlar.. å med en utväxling som inte var av denna jord.. *sucka tungt* På ettan hade man tagit sej fram några ynka decimeter fastän benen gått som trumpinnar en kvart.. på tvåan gick det knappt att få pedalerna att gå runt.. trots att man STOG upp å hängde sej blå över styret.. kvidandes den ena hedniska ramsan efter den andra?? Möjligen man kunde skickat i den om man var på väg utför ett stup.. å redan var uppe i hundraåttio…..

Sååå.. betänk min enorma glädje när den ouppfostrade fyllskallen som uppenbarligen inte var i stånd att skilja på ditt å mitt dök upp. Han kom som en skänk från ovan! Hade han sagt sej vara Jesus skulle jag lätt ha trott på honom.. å blivit djupt religiös på kuppen. Min räddare som frälste mej ifrån ondo.. (läs: cykeldjävulen!)

Visste ju att föräldrarskapet skulle tycka massa synd om sin bestulna avkomma.. å genast köpa mej en ny å mycket fräsigare hoj!.. men ack vad jag bedrog mej. Det måste ha vilat en förbannelse över denna jeevulska styggsak. Tre dar senare stog eländet parkerat utanför porten igen.. med en plastpåse ordentligt fastsatt på pakethållaren.. innehållande tjugo kronor å en liten lapp där det stog: - Tack för lånet.

WTF?!?!

Hasse å tage blandade visst ihop sin Lindeman lite där. När man dör kommer man till helvetet Kramfors ska det vara.. *övertygad* Kan bara vara där sånt här elände händer?


Inte undra på att folk flyttar söderut..

Bloggischen återställd

söndag 28 augusti 2005 01:44

Ja men se där ja! Människans seger över tekniken visar sej nu klart å tydligt med fina styckeindelningar igen.. *peka ner på det numera snyggt avdelade klottret* Ordentliga mellanrum å läsbarheten i topp.. *pust*

.. envishet är en BRA egenskap ibland!


[mental note toself:] manskainteediteraitextlägefördetblirsåhimlagrötigtdå..