~ Kv@stens Klotterpl@nk ~

Jo. Så får man kalla det.. när ens morbror går å fyller år på Menlösa Barns Dag. Igår blev han alltså ännu ett år äldre. Grattis! Nån som vågar sej på en gissning hur gammal karln blev? Kan ju tillägga att jag har tre morbröder som är äldre än vad jag är.. å två är yngre:

(Neej Mamma.. du får INTE gissa! Du kan ta ner handen igen)

Rätt svar: 52 år. Så Malin ska skämmas som gissade fel - TVÅ GÅNGER - på sin egen släkting! *s*

Bodil - släng dej i väggen! Ta Sigfried & Roy med dej på samma gång..

Djuret å jag ska öppna en egen minicirkus. Fler inblandade behövs inte.
Hennes förvandlingsnummer är grymma å slår det mesta ändå. Menar:

Hur många har en egen Marsipulami att visa upp?

Eller ett riktigt träsktroll?

(Shrek.. du kan börja se dej om efter ett annat jobb) 

Hon kan även maskera sej till ett äpple på två sekunder!

(Mjodå. Se varumärkningen på näbben!)

Ska nog slå en signal till Henry Bronett efter helgen.. å erbjuda ett samarbete med min lilla freakshow. Cirkus Scott kan behöva ett lyft sen det blev förbjudet med elefanter..

Skrev ett lugnade besked igår om att.. “förståndet brukar växa ikapp kroppen.. till slut..”

Här pratade jag verkligen av egen erfarenhet. Men då nu.. “erfarenhet är den delen av tankeverksamheten som gör att man känner igen sitt misstag, när man upprepar det igen“.. så kan det alltså ta ett par gånger innan det sätter sej.. å man får nån riktig ordning på sitt ungdomliga agerande. Så gjorde det även för mej. Det minns jag nu. Hade gjort mitt allra bästa att förtränga eländet.. å lyckats riktigt bra med den föresatsen. Men när så Laila drog upp frågan igår.. “om vi aldrig hade gett oss på spektaklet att snickra ihop ett pepparkakshus?”.. ja då flöt sekelskiftesminnena upp till ytan igen.. å jag drog mej till minnes en annan otäck episod……. om just ett sånt där bakbygge!

Men kära jestanes.. *ler lite ansträngt åt minnet*

Det införskaffades sån där brun plastkorvsförpackad pepparmassa det året oxå.. då jag nu hade inspirerats av Allers julbilaga.. å därmed fått den otroligt briljanta idén att här skulle minsann uppföras ett riktigt pampigt pepparkaksslott! Eller om det nu var en kyrka? Strunt samma. Nåt stort å brunt byggnadsverk var det i allafall..

Konstruerade detta fabulösa å tålamodsprövande svartbygge tillsammans med min kära dotter/skata/ängel/snordyvel.. (som ju inte var så gammal på den tiden).. med mycken möda å stort besvär. Med betoning på MYCKEN. Sen KAN det möjligen vara så.. att även vid detta tillfälle bidrog ett par svordomar till att föra arbetet framåt.. *host*.. men dra på trissor så strålande elegant resultatet blev! Till slut. Av den deg som fanns kvar å inte hade hunnit bli uppäten..

Jag måste säja att vi ändå lyckades långt över förväntan. Vita bländande florsockerknutar å läckra takpannor av nonstop. Inget osmakligt Vittinge tegelfjant på vårat tak inte. Nänä. Här var det modern go(t)tisk stil som gällde! Ytterst smakfullt. Söta Fröken fick sej stränga order om att icke röra.. eller ens drista sej till att LUKTA på det rara kraftverket. Då så skulle det allt bli en knäpp på näbben! Så hon lovade.. dyrt å heligt.. på änglars vis.. att så skulle naturligtvis icke ske. Men.. säj den ängel som inte har svarta vingar i den åldern..

För senare framåt kvällningen kunde hon då rakt inte sova. Det lilla flickebarnet vände å vred på sej i sin säng.. av å an. Snurrade rastlöst omkring bland lakanen. Plågad av sina förhastade löften.. å vetskapen om allt det där bruna goda som bara stod där å väntade.. å väntade. Lixom bara väntade på henne å hennes små klåfingrar till smaklökar. Tänk om nån annan skulle hinna före.. å kanske äta upp allt medans hon låg å sov?? Till slut blev det för mycket för den lilla trasan. Är man nu född läckergom så är man. Så slutligen fick sej både ära å heder en ordentlig känga där bak. För dom flög då all världens väg båda två.. å landade i ett annat kvarter tror jag? Begär å förtappelse tog överhanden.. å hon bara MÅSTE kravla sej upp å undersöka hur det stod till med saken! Typ. Fast kanske mest med fingrarna då.. å di där små gaddarna. Så. Med fjäderlätta steg tassade den fallna lilla ängeln över golvet för att ingen skulle höra.. (flyga kunde hon då rakt inte.. då vingarna inte bara svartnat utan trillat av för länge sen).. å så styrdes kosan ut i köket. Rakt emot pepparkaksbygget..

Där stod det veritabla mästerverket. Med bomull som snö. Små tomtar i marsipan. Salta pinnar som staket. Vem kan väl motstå en sådan läcker munsbit?? Tjaa.. inte mitt lilla moraliska vrak i allafall. Neheppnej. Hon fällde glupskt upp truten på vid gavel.. å så sa det “GNAPP!” i den spritsade gaveln. Men.. det skulle hon inte ha gjort. Det visade sej vara ett misstag. Ett STORT misstag. Ett väldigt stockdumt ett. För först DÅ insåg hon vad det var som höll ihop hela huset egentligen……. SMÄLT SOCKER!?! Alltså.. varken speciellt mjukt eller gott. Vilket även skulle visa sej med all oönskvärd tydlighet på garnityret hennes efteråt….*sucka lite*

Dom två små grynen till framtänder som fanns.. hade bevisligen fått sej en ORDENTLIG tankeställare.. å ska vi säja.. en lite mera.. vågrätt position i tillvaron än tidigare? För dom pekade då därefter i samma riktning som näsan istället. Mycket vackert på min ära. Så efter denna tvärvetenskapliga upptäckt beslutade sej faktiskt Söta Fröken frivilligt för.. att aldrig mer bita i bruna hus. Tänk så kloka barn är.. ibland..

Vore ju synd å säja att ungen SÅG riktigt klok ut efteråt. Men hon BLEV då lite klokare på kuppen. Efterklok.

Hahaha!! Är visst inte bara jag som anser pepparkaksbak vara ett djävulens påfund. Har suttit här å skrattat högt åt Superstars försök att få fason på deghelvetet sitt. Fast jag tycker slutresultat blev riktigt lyckat ändå jag. Har ju sett betydligt mycket värre om man säjer så. BETYDLIGT MYCKET VÄRRE…

Det kan kanske vara svårt att tro NU.. men även jag har minsann varit ung å dum en gång i tiden. Been there. Done that. Men som grädde på tomtemoset bestod jag inte bara av ungdomligt oförstånd.. utan var dessutom en sån där småbarnsförälder. Sånt sätter sina tydliga spår i galeskapens tecken. Minns alltför väl det året det slog runt alldeles. När jag den julen fick för mej att barn bara mår BRA av att få vara med i köket.. å tomtebolyckan skulle krönas med egna hembakta.. pepparkakor?? Ja men ni hör ju. Vansinnet vet inga gränser ibland..

Hade just avslutat Det Stora Pepparkaksbaket av guds nåde.. å skulle här vilja höja ett varningens finger.. eller nää.. snarare HELA ARMEN!! För vad ni än gör.. så köp aldrig.. aldrig!.. ALDRIG!!.. såna där formar som ser ut som Pippi Strumpen!! För att inte prata om Herr Nilsson eller den där jävla hästen! Helt fullständigt omöjligt att få till eländena med armar å ben i behåll.. å värst av allt är den där apfans fula svans. Glöm dom. Om du inte vill höra dej själv stå å skrika: - “Men knip ihop arslet ditt nångång då.. APDJÄVEL!! Skaru bara ligga där å se ut som en jäkla APA eller?!?!

Mhmmm. Jättepedagogisk verksamhet. Snarare en effektiv å snabb tvåstegsmetod till.. “Hur du lär barnen sina första svordomar”.. eller.. “Hur du med enkla medel förvandlar köksbordet till ortopedklinik”. Man är närapå en fullfjädrad kirurg efter att ha stått å pusslat ihop å försökt knåda fast alla lösaktiga å deformerade lemmar i en mindre evighet. En egenskap så god som någon. Skulle kanske kunna komma väl till pass som merit i en framtida arbetsansökning? Sen att Pippi råkat fått apsvans å vice versa.. det är bagataljer man kan prata lite mindre högt om bara..

Fast det gäller inte inför barnen. Var väl inte alltför tystlåten då när äldsta skatan i skaran helt tanklöst käckt kläckte ur sej att: - “Det gööör ingenting Mamma. Vi kan ju alltid baka nya nästa vecka..”

………… ehhhöööörrkkk…!?!? VA!?!?!?!

-”Men du! GLÖM det flicka lilla - DIREKT!! Hellre köper jag då pepparkaksjävlar för tusen kronor burken hädanefter om så skulle behövas..!!!!!!”

Hur köket sen såg ut efteråt orkar jag knappt ens tänka tillbaka på. Som om världens samlade knarkkartell haft både årsmöte å festligheter där. Hur i hela fridens dar lyckades annars både mjöl å deghelvete få en spridning på över tre meter från nedslagsplatsen.. jag bara undrar?? Varför stod det ingen varningstext om DET på förpackningen för!? Innehåller den där fula plastkorven  nåt vi konsumenter inte borde veta? Typ SPRÄNGDEG istället för pepparkaksdeg? Sen då.. om den nu prompt ska envisnas med att ta sej fram för egen maskin på det där viset.. varför kan den då inte fås att marschera raka spåret in i UGNEN…istället för att sätta sej på väggar å golv?! Va??

Men som tur är växer förståndet ikapp kroppen.. till slut.. å jag är inte dummare än att jag lär mej av misstag. Efter den gången har jag alltid vänligt men MYCKET bestämt undanbett mej att efterlikna den där förbannade Mor Anna. Snordyvlar å pepparkakstillverkning hör inte ihop helt enkelt..

Var visst inte bara mellanknaset som nåt gick snett för vid tillverkningen. Tror hela bunten blev felavlade!? Klockan hur-okristligt-tidigt-som-helst i morse ställde sej alla dvärgar här vid fotändan av sängen å joddlade för full hals. Herregud vilket traditionsenligt oväsen att vakna till. Mellanknaset hade dragit på sej tomteluvan å föreställde.. sej.. själv? Junior stog med hela näven nedtryckt i Nyåkersburken å lekte pepparkaksgubbe. Mestadels med truten. Äldsta skatan i sin tur anförde det där djävulstyget.. djävulståget.. lucifertåget.. men ähh!.. LUCIAtåget heter det!.. iklädd min aprikosfärgade morgonrock?.. å uppe på huvet balanserades julkransen som ska hänga på ytterdörren egentligen.. där även en ficklampa var fästad i bladverket. Mycket schnyckt å kreativt minsann. Hundskrället var utsedd till stjärngosse. Med dumstrut på å allt. Verkligen ett uppvaknande som hette duga!

Nån som vill slå till å bli fodervärd åt tre halvgalna dvärgar? Byrackan fås med på köpet!