~ Kv@stens Klotterpl@nk ~

Kusin Knase har alltid haft lite problem med att skilja på vänster å höger. Med henne som vägvisare är risken överhängande att man hamnar på villovägar alldeles. Hon är definitivt inte betrodd som kartläsare. Knappt som passagerare heller. Det kan bli en mycket mer fartfylld å äventyrlig resa än man hade anat från början..

Nedan följer ett autentiskt utdrag från den senaste Borlängetrippen. Alla eventuella likheter med personer i verkligheten är ingen som helst tillfällighet. Så. Då åker vi:

Kusin Knase: - Här framme i korsningen ska vi svänga av till vänster.

Chaufför Kvast blinkar lydigt å byter fil.

Sekunden efter kastar sej Desorineterad Kusin mot chauffören.. hänger sej på ratten å börjar vilt vrida tillbaka.. samtidigt som hon utropar: -Neheejnejnej! Inte DITÅT ska vi inte! Vi ska till det ANDRA vänster menar jag juh!!

Chaufför Kvast: - Till HÖGER menar du alltså?

Kusin Knase: - Ja just det! Precis så. Var ju det jag sa!

Chaufför Kvast: - Ehh.. okej..??

Såå.. antingen hade hon ett vääääldigt stort finger med i spelet under namngivningen av Sveriges landskap.. eller så finns det fler av hennes sort. För under alla år som gammal Kramforsbo.. har man ju onekligen undrat vilken tomte det var som fick för sej att döpa det där uppe till VÄSTER-norrland?? Ligger väl ändå liiite väl långt till höger för att det ska låta logiskt? Kan man ju tycka..

Min äldsta morbror är en av släktens mest ansedda å respektabla personer. Högutbildad. Egen företagare. Utrustad med en näsa för affärer som är få förunnat. Alltid väldigt propert klädd. Utomstående kan nog lätt inbilla sej att han föddes med kostymen på.

Men skenet bedrar! Verkligen. För under denna strikta yta finns det en annan morbror som kämpar för att komma fram. Det har jag sett bildbevis på i hans dator nu. Därför tänkte jag helt osjälviskt hjälpa denna stackars instängda man att få lite mer utrymme i tillvaron. Vad kan då vara lämligare än att ta bloggen sin till hjälp? *skrattar*

Så. Varsågoda. Här är han. Möt Hillbilly-Krille.. klädd å klar för rafflande åktur i raggarbil!

Hahahaa!!! Så där ja. Nu kanske min propra men ack så otekniska släkting tänker sej för
både en å två gånger innan han får för sej att tippa av datorn sin här för reparation igen..

Att blod är tjockare än vatten vet ju alla.. å att stål är tjockare än blod. Men tjockast av alla är “Människobarnet Alice”! (Som trots storasysters namnförslag fick nöja sej med att heta Elias istället). Det kände jag allt när jag fick finbesök för några dar sen.. å även fick äran att kånka runt på den “lilla” sjukilosklumpen. Tänkte då i mitt stilla sinne.. att han måste ju vara gjord av metall pojken..

Att jag är Stålkvinnan är det ju ingen som helst tvekan om längre. Går för den oinvigde att läsa om i tidigare inlägg både här & här. Men bevisligen ligger det metalliska i generna. Syns ju klart å tydligt att vi är släkt på riktigt min nya lilla släkting å jag. För den här bilden på unge herrn låg å drällde i mailen idag.. å kolla in tröjan!! Jag hade RÄTT!

Stålpojken ~ Människobarnet Alice ~ Elias

Nu har jag påmint dvärgarna mina att ringa å gratulera faderskapen sina i fråga. Det är ju en sån dag idag. Så nu är det gjort.

Då ska jag väl inte vara sämre själv heller. Men jag tar det den här vägen istället.. så blir det ett inlägg idag oxå. Alltså. Den här gamla gubben vill JAG gratulera idag!

Dessutom fyller han år på torsdag. Så nu på lördag tar jag med mej mormor å fräser upp till Kramfors. Blir väl en fin födelsedagspresent så där lite i efterskott?

Grattis, grattis gamle man.. så ses vi till helgen!

Ibland undrar jag om min mormor verkligen lever å verkar i samma dimension som oss vanliga dödliga. Eller om hon bara råkat överleva sej själv.. å egentligen är en kvarleva från tidigt artonhundratal? Man kan ju börja fundera ibland..

Hennes storleksskalor behöver helt klart uppgraderas! Världen är redan full av märkliga måttsystem.. utan att HON ska behöva krångla till det ännu mer. Det metriska systemet vi använder oss av idag slog ju igenom redan under franska revolutionen.. å infördes officiellt här i Sverige redan 1878.. så hur i all världen har det kunnat gå henne så spårlöst förbi?? Vad sjutton har tanten pysslat med dom senaste 130 åren egentligen.. då hon nu lyckats missa det så totalt!?

Inget av hennes recept kommer nånsin att kunna föras vidare till kommande generationer. Inte telefonledes i allafall. Det blir till att kasta sej ut i raketen å susa upp till Dalom för att beskåda tanten in action.. om det ska bli nån ordning på det hela. Det märker jag det! Säjs ju att man lär fråga för att få nåt svar.. men det har hon visst aldrig heller hört talas om. Provar man den metoden på henne.. så får man bara svar som är skvatt galna å helt uppåt väggarna. Gamla tantskrälle!

För hur mycket är.. “en skvätt”.. eller.. “på en höft”.. nån som vet? Eller en.. “dutt”.. hur mycket motsvarar det? Om man nu ska.. “dutta i lite”.. häller man då i lika mycket som .. “på ett ungefär”.. eller är det mer? Mindre?

Herregud.. giv mig styrka..

Tror föön jag ska börja tillverka en uppsättning av “Mormors Mått” i snidat trä.. å börja åka runt å sälja på marknader. Måste bli en storsäljare. Men det blir till att trycka upp en egen liten tillhörande receptbok oxå då.. för nån av alla dom färdiga som redan finns ute i handeln blir ju helt värdelösa i sammanhanget. Det ska gudarna veta..