~ Kv@stens Klotterpl@nk ~

- “Nejmenvaf..?”.. hur svårt ska det behöva vara att göra sej förstådd egentligen?? Bah. Här vänder man nästan ut&in på sej själv inne på spray’s tomteverkstad.. anstränger sej lite för att skriva en så rak å ärlig presentation det bara går. Allt för att i största möjliga mån undvika eventuella framtida fallgropar. Så här såg den ut dårå:

~ Beskrivning ~

Är du en upptagen man redan? Bara ute efter en kk? Eller ung nog att vara min avkomma? Seså. Sjas! Vandra vidare då, tack. Du hittar säkert nån som är intresserad av dej.. men inte här.. *vinka* Bye bye! Såja. Där försvann (förhoppningsvis) 75% av utbudet här inne.

Jahaja. Såå.. vem är då jag som sitter här å är så knusslig då? *s* Tjaa.. bilder finns att beskåda i fotoalbumet. För övrigt är jag både hel å ren.. å har inga gamla skelett som spökar i garderoben. Väntar bara på att nån trevlig karl ska upptäcka vilken perfekt liten hemmafru jag skulle kunna bli? Tills dess roar jag mej själv på egen hand.. =o)

# Får mig att skratta högt #

Oggy&Kackerlackorna.. South Park.. Simpson.. Family Guy.. Kalle & Hobbe.. skadeglädje.. *ärsch da.. skoja ba*.. *s*.. vardagshändelser.. snordyvlarna mina.. jaaa.. listan kan nog göras oändlig? Skrattar man t.o.m åt sina egna skämt.. har man inga större problem att hitta små glädjeämnen här i livet.. *ler*

# Får mej att bli intresserad #

Självdistans.. humor.. intelligens.. gitarrklink.. skicklighet.. humor är bra!.. *ler*.. å gärna att kunna använda truten till annat än att bara prata strunt med.. *ler glatt med alla läppar som bara går* Eller.. *ehörrkk*.. hoppsan? Menar ju såklart vara mysig att PRATA med! Så menar jag. Inget annat. Promise.

Jamenduser. Du BEHÖVER faktiskt inte vara 198 cm muskler! *ler* Nä. Räcker gott om du kan spela gitarr.. är snygg å barnkär.. tycker om att laga mat.. å kanske vill kosta på mej en.. tjaa?.. söderhavsö eller annat litet krafs emellanåt.

Ärsch.. *skrattar*.. va fan. Det där blev inte rätt. Lite seriöst istället då? Ge mej en trygg famn att krypa in i.. evig kärlek.. ett lugnt liv som hemmafru.. å lite kli på ryggen ibland. Låt gärna mej bestämma vart alla skåpen ska stå.. (jaa.. jag tycker om att renovera å flytta omkring på möbler ibland.. ok?).. men slippa rensa alla äckliga avlopp. Ta hand om maskinparken i utomhuset (bilskrällena).. så sköter jag om den inomhus (datorerna).. å resten av markservicen. Kom hem å krama om mej efter jobbet.. viska att du älskar mej innan vi somnar.. så är jag din för evigt. Peace of cake.. eller hur? =o)

Dåså. Då har vi rensat luften lite. Fortfarande nyfiken? Välkommen in!

Så långt allt väl. Men.. vad får jag för roliga gensvar nu då? Tjaa.. MrX, 38 år, tycker jag borde tänka på att.. “friden kommer inifrån, sök den inte utanför..”

Hahaha!! Nämen hallå där.. vad säjer du f’nåt? Det är inte FRID jag söker. Det är en KARL. Både jag å mitt liv är redan så fridfulla vi kan bli. Så det så. Den dan jag vaknar upp å är stillsammare till sinnet än så HÄR.. då har jag legat å dött under natten! Sen må min insida vara hur lugn å fin å innehållsrik som helst. Men hur mycket jag än rotar runt där inne.. lär jag ju inte hitta nån karl där i allafall. Så jag får allt ge mej ut å leta utanför mina gränser.. om jag nu ska hitta nån innan jag dör av ålderssvaghet..

Till unge HerrX, 25 år, som skrev.. “kom hit?”.. säjer jag bara: - Analfabet! Lär dej läsa..

Så. Nån som törs sätta pengar på att jag lyckas hitta min drömgroda där inne? *s*

“Fast den mycket pengar kostar.. står den bara där å rostar..”

Slösurfade runt å läste lite roliga julklappsrim.. då jag fick syn på ovanstående. Hajade till ett par sekunder.. då jag först trodde nån stackare skulle få mitt gamla bilskrälle i julklapp.

Men.. det visade sej vara en brödrost..

Japp. Mer än så krävs inte för att jag ska kunna roa mej själv.. å tycka det är jättekul att vara vaken på kvällarna.. *skrattar*

Skrev ett lugnade besked igår om att.. “förståndet brukar växa ikapp kroppen.. till slut..”

Här pratade jag verkligen av egen erfarenhet. Men då nu.. “erfarenhet är den delen av tankeverksamheten som gör att man känner igen sitt misstag, när man upprepar det igen“.. så kan det alltså ta ett par gånger innan det sätter sej.. å man får nån riktig ordning på sitt ungdomliga agerande. Så gjorde det även för mej. Det minns jag nu. Hade gjort mitt allra bästa att förtränga eländet.. å lyckats riktigt bra med den föresatsen. Men när så Laila drog upp frågan igår.. “om vi aldrig hade gett oss på spektaklet att snickra ihop ett pepparkakshus?”.. ja då flöt sekelskiftesminnena upp till ytan igen.. å jag drog mej till minnes en annan otäck episod……. om just ett sånt där bakbygge!

Men kära jestanes.. *ler lite ansträngt åt minnet*

Det införskaffades sån där brun plastkorvsförpackad pepparmassa det året oxå.. då jag nu hade inspirerats av Allers julbilaga.. å därmed fått den otroligt briljanta idén att här skulle minsann uppföras ett riktigt pampigt pepparkaksslott! Eller om det nu var en kyrka? Strunt samma. Nåt stort å brunt byggnadsverk var det i allafall..

Konstruerade detta fabulösa å tålamodsprövande svartbygge tillsammans med min kära dotter/skata/ängel/snordyvel.. (som ju inte var så gammal på den tiden).. med mycken möda å stort besvär. Med betoning på MYCKEN. Sen KAN det möjligen vara så.. att även vid detta tillfälle bidrog ett par svordomar till att föra arbetet framåt.. *host*.. men dra på trissor så strålande elegant resultatet blev! Till slut. Av den deg som fanns kvar å inte hade hunnit bli uppäten..

Jag måste säja att vi ändå lyckades långt över förväntan. Vita bländande florsockerknutar å läckra takpannor av nonstop. Inget osmakligt Vittinge tegelfjant på vårat tak inte. Nänä. Här var det modern go(t)tisk stil som gällde! Ytterst smakfullt. Söta Fröken fick sej stränga order om att icke röra.. eller ens drista sej till att LUKTA på det rara kraftverket. Då så skulle det allt bli en knäpp på näbben! Så hon lovade.. dyrt å heligt.. på änglars vis.. att så skulle naturligtvis icke ske. Men.. säj den ängel som inte har svarta vingar i den åldern..

För senare framåt kvällningen kunde hon då rakt inte sova. Det lilla flickebarnet vände å vred på sej i sin säng.. av å an. Snurrade rastlöst omkring bland lakanen. Plågad av sina förhastade löften.. å vetskapen om allt det där bruna goda som bara stod där å väntade.. å väntade. Lixom bara väntade på henne å hennes små klåfingrar till smaklökar. Tänk om nån annan skulle hinna före.. å kanske äta upp allt medans hon låg å sov?? Till slut blev det för mycket för den lilla trasan. Är man nu född läckergom så är man. Så slutligen fick sej både ära å heder en ordentlig känga där bak. För dom flög då all världens väg båda två.. å landade i ett annat kvarter tror jag? Begär å förtappelse tog överhanden.. å hon bara MÅSTE kravla sej upp å undersöka hur det stod till med saken! Typ. Fast kanske mest med fingrarna då.. å di där små gaddarna. Så. Med fjäderlätta steg tassade den fallna lilla ängeln över golvet för att ingen skulle höra.. (flyga kunde hon då rakt inte.. då vingarna inte bara svartnat utan trillat av för länge sen).. å så styrdes kosan ut i köket. Rakt emot pepparkaksbygget..

Där stod det veritabla mästerverket. Med bomull som snö. Små tomtar i marsipan. Salta pinnar som staket. Vem kan väl motstå en sådan läcker munsbit?? Tjaa.. inte mitt lilla moraliska vrak i allafall. Neheppnej. Hon fällde glupskt upp truten på vid gavel.. å så sa det “GNAPP!” i den spritsade gaveln. Men.. det skulle hon inte ha gjort. Det visade sej vara ett misstag. Ett STORT misstag. Ett väldigt stockdumt ett. För först DÅ insåg hon vad det var som höll ihop hela huset egentligen……. SMÄLT SOCKER!?! Alltså.. varken speciellt mjukt eller gott. Vilket även skulle visa sej med all oönskvärd tydlighet på garnityret hennes efteråt….*sucka lite*

Dom två små grynen till framtänder som fanns.. hade bevisligen fått sej en ORDENTLIG tankeställare.. å ska vi säja.. en lite mera.. vågrätt position i tillvaron än tidigare? För dom pekade då därefter i samma riktning som näsan istället. Mycket vackert på min ära. Så efter denna tvärvetenskapliga upptäckt beslutade sej faktiskt Söta Fröken frivilligt för.. att aldrig mer bita i bruna hus. Tänk så kloka barn är.. ibland..

Vore ju synd å säja att ungen SÅG riktigt klok ut efteråt. Men hon BLEV då lite klokare på kuppen. Efterklok.

Men jag tror då Trollpackans spådomskort fick fnatt alldeles igår!? Det påstod då att en rolig vinst eller gåva var i faggorna.. å visst slog det in med dunder å brak! För jag har inte bara fått EN utmärkelse.. utan TVÅ!! En av Laila.. å en av Miss Hopeful. Wohoo!!! Så HÄR tjusig var den.. å motiveringen löd:

“Denna blogg byggs och fylls av NÄRHET - närhet i rum, tid och förhållande!”

“Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!! Kopiera in texten o bilden i din blogg , skicka sedan vidare utmärkelsen till åtta andra bloggare. Lycka till!”

Men vänta här nu.. “inte upptagna av utmärkelser”.. hahhahaha!! Jomentjena! Lär ju vara upptagen av att sitta här å le skitstolt åt mina fina utmärkelser resten av den HÄR dan i allafall. Lätt!! Eller.. okejrå. Jag får väl försöka hålla emot truten liiite åtminstonde.. så inte huvet råkar trilla av på mitten. Ser redan ut lite som kanadensarna i Southpark..

Så det är väl bäst jag skyndar mej att utse åtta andra bloggar då. Risken finns ju att jag blir av med min utmärkelse fortare än jag fick den.. *skrattar* Lika svårt att välja som vanligt.. då det finns så många trevliga bloggare. Men för att göra pinan kort.. så vidarebefordrar jag denna söta utmärkelse till: Lilltrollet - Wojtan - Xenite - Nicklas - Pumpan - BadSixx - Vimsiga Vera - Vildrenen - Miss Borderline - Ninacian - Bruttan Ruttan

Sååå.. det blev väl åtta.. eller? *skrattar* Ärsch. Okejdå. Några extra blev det väl kanske dårå. Men se det som en extra bonus bara. Det är ju trots allt jul snart..

Hahaha!! Är visst inte bara jag som anser pepparkaksbak vara ett djävulens påfund. Har suttit här å skrattat högt åt Superstars försök att få fason på deghelvetet sitt. Fast jag tycker slutresultat blev riktigt lyckat ändå jag. Har ju sett betydligt mycket värre om man säjer så. BETYDLIGT MYCKET VÄRRE…

Det kan kanske vara svårt att tro NU.. men även jag har minsann varit ung å dum en gång i tiden. Been there. Done that. Men som grädde på tomtemoset bestod jag inte bara av ungdomligt oförstånd.. utan var dessutom en sån där småbarnsförälder. Sånt sätter sina tydliga spår i galeskapens tecken. Minns alltför väl det året det slog runt alldeles. När jag den julen fick för mej att barn bara mår BRA av att få vara med i köket.. å tomtebolyckan skulle krönas med egna hembakta.. pepparkakor?? Ja men ni hör ju. Vansinnet vet inga gränser ibland..

Hade just avslutat Det Stora Pepparkaksbaket av guds nåde.. å skulle här vilja höja ett varningens finger.. eller nää.. snarare HELA ARMEN!! För vad ni än gör.. så köp aldrig.. aldrig!.. ALDRIG!!.. såna där formar som ser ut som Pippi Strumpen!! För att inte prata om Herr Nilsson eller den där jävla hästen! Helt fullständigt omöjligt att få till eländena med armar å ben i behåll.. å värst av allt är den där apfans fula svans. Glöm dom. Om du inte vill höra dej själv stå å skrika: - “Men knip ihop arslet ditt nångång då.. APDJÄVEL!! Skaru bara ligga där å se ut som en jäkla APA eller?!?!

Mhmmm. Jättepedagogisk verksamhet. Snarare en effektiv å snabb tvåstegsmetod till.. “Hur du lär barnen sina första svordomar”.. eller.. “Hur du med enkla medel förvandlar köksbordet till ortopedklinik”. Man är närapå en fullfjädrad kirurg efter att ha stått å pusslat ihop å försökt knåda fast alla lösaktiga å deformerade lemmar i en mindre evighet. En egenskap så god som någon. Skulle kanske kunna komma väl till pass som merit i en framtida arbetsansökning? Sen att Pippi råkat fått apsvans å vice versa.. det är bagataljer man kan prata lite mindre högt om bara..

Fast det gäller inte inför barnen. Var väl inte alltför tystlåten då när äldsta skatan i skaran helt tanklöst käckt kläckte ur sej att: - “Det gööör ingenting Mamma. Vi kan ju alltid baka nya nästa vecka..”

………… ehhhöööörrkkk…!?!? VA!?!?!?!

-”Men du! GLÖM det flicka lilla - DIREKT!! Hellre köper jag då pepparkaksjävlar för tusen kronor burken hädanefter om så skulle behövas..!!!!!!”

Hur köket sen såg ut efteråt orkar jag knappt ens tänka tillbaka på. Som om världens samlade knarkkartell haft både årsmöte å festligheter där. Hur i hela fridens dar lyckades annars både mjöl å deghelvete få en spridning på över tre meter från nedslagsplatsen.. jag bara undrar?? Varför stod det ingen varningstext om DET på förpackningen för!? Innehåller den där fula plastkorven  nåt vi konsumenter inte borde veta? Typ SPRÄNGDEG istället för pepparkaksdeg? Sen då.. om den nu prompt ska envisnas med att ta sej fram för egen maskin på det där viset.. varför kan den då inte fås att marschera raka spåret in i UGNEN…istället för att sätta sej på väggar å golv?! Va??

Men som tur är växer förståndet ikapp kroppen.. till slut.. å jag är inte dummare än att jag lär mej av misstag. Efter den gången har jag alltid vänligt men MYCKET bestämt undanbett mej att efterlikna den där förbannade Mor Anna. Snordyvlar å pepparkakstillverkning hör inte ihop helt enkelt..