Får nog sluta tävla mot junior snart vem som är flinkast på tangentbordet. Det är visst inte hälsosamt att bli alldeles grön i ansiktet av avund. Sånt kan straffa sej.. å sprida sej till resten av kroppen. Nu är det visst fingrarnas tur att anta en liknande nyans. Eller så är det den där storstadsdjungeln som tröttnat på att befinna sej i utomhuset.. å sakta men säkert börjat sprida ut sej å ta över mitt hem..
För jag har väl aldrig ansett mej vara nån Blomsterkvast av rang direkt.. förutom för några år sen dårå.. när jag gled omkring å stoltserade med ett gäng bältrosor på ryggen. Aldrig annars. Men det är bara å inse att vissa grönsaker behöver då varken näring, omsorg, frisk luft eller vatten för att finna sej väl till rätta här i tillvaron å blomma upp. Definitivt inte en Klivia i allafall! För snart två veckor sen skickade spektaklet upp en lång stängel med nio färggranna klockor på.. å visar fortfarande inga som helst tecken på att vilja avta.
Nästan så man börjar fundera vad i allsin dar den livnär sej på egentligen?? Visserligen är den bosatt ute i köket mitt.. men jag tror knappast den suger i sej smulor å matrester från köksbordet ändå. Är det möjligen en köttätande växt? En kamouflerad triffid? Kanske bäst att gå in å räkna efter hur många ungar det finns kvar här i huset egentligen..
Försökte även dränka den i badkaret. Gick inte det heller. Mycket märklig växt det där..
